Katter till kattälskare

Varje gång jag pratat om inredning med min syster Ellen den senaste tiden har hon hänvisat till en avskalad och naturmaterialig stil.

Tills hennes födelsedag ville jag därför göra något som förhoppningsvis kunde falla henne i smaken. Att hon gillar katter är sedan gammalt. Att jag sedan råkade ha ett rejält stycke grovt, handvävt linnetyg över sedan min experiment med medeltida klädedräkter var bara tur.

e0d0f4648aaf6e094b0d18db6ff2c371.jpg

I min pinterestmapp med katter hittade jag det perfekta underlaget. Den japanska konstnären Miroco Machiko har ett underbart skevt och uttrycksfullt bildspråk.

DSC06927

Jag ritade upp mönstret med en tunn tuschpenna direkt på tyget. Sedan broderade jag stjälkstygn med svart moline-garn (3 trådar, så jag delade garnet på hälften kan man säga).

Jag började med att göra katternas konturer och fyllde sedan på med detaljer. Det är intressant att det alltid dröjer ganska långt in i broderiet tills jag känner att det kommer bli bra, det krävs både nosar och morrhår för att katterna ska komma till liv.

DSC06947

För att göra kudden mer arbetad, skydda hörnen lite och lägga till något mer färgelement lade jag till tygflärpar i i ljusgult, senapsgult och laxrosa hörnorna. Baksidan är svart kläde med en broderad hälsning och årtal. Inspirerad av sagda medeltidsexperiment monterade jag kudden helt för hand.

 

 

 

Näckrosdynan – harmoni i grönt

Jag har älskat Claude Monet lika länge som jag varit en (stundtals i smyg) romantiker. Troligen har Lena Andersson och “Linnea i målarens trädgård” (1985) ett finger med i spelet. Och det går inte över!

DSC_0181

För några par år sedan frågade min vän Katta om jag ville hänga med till Paris en maj-helg. Det ville jag. Sen frågade hon om jag eventuellt möjligtvis kunde tänka mig att göra en utflykt till Giverny för att besöka Monets hem och trädgård. Jag blev knäsvag.

DSC_0193

Trädgården var fantastisk. Vi var båda lite tagna av skönheten. Det var även de mc-knuttar som gick före oss varvet runt näckrosdammen.Trädgården består av lager på lager av blomsterprakt och färgöverdåd. Det går inte att bli mätt (jag återvände i sällskap av min familj ett par år senare till exempel).

20150517_121648

Dagen efter kollade vi på Monets megamålningar på L´orangerie-museet och det är något svindlande med det där impressionistiska sättet att måla. Kludd kludd kludd säger Linnéa i boken. Och det är alla färger. Alla! Ill-lila och neongrönt. Gråbeige och beigegrå. Det är magi att det blir föreställande konst över huvud taget. Jag blev otroligt berörd av att befinna mig i de här ovala rummen. Som att frysa ett ögonblick av perfekt gryning.

Snabbspola fram till 2018! Det är dags för en ny ylledyna.

Jag gjorde en skiss i ett jättestort block, med pensel och bläck. Det är tillfredställande att att skissa med härliga tekniker. Jag har annars lätt att fastna i ett en skiss ska vara på ett tunt, prassligt papper med nån kass blyertspenna. Då blir det sällan av att jag skissar. Men jag börjar mer och mer inse att skissandet kan vara en intressant och givande del av skapande-processen. Jag drivs mycket av “jag vill börja NU!” och kanske kan en skiss också svara mot den känslan (ibland).

Skiss av näckrosblad

På en Broderi-aw tog jag de första stapplande stygnen på vad som några månader senare blir en slags Monet-parafras i ull.

DSC06941

Broderiet är gjort i blandade ullgarner från alla håll och kanter. Botten är svart kläde. Näckrosbladen är gjorda i schattersöm, övriga broderier i schattersöm, plattsöm och ett och annat stjälkstygn.

DSC06938

Dynan är kantad med dubbelvikta tygremsor, som en slags tygremsornas kavelfrans.

DSC06943

Baksidan är en stuvbit av ett Morris-tyg som jag hade liggande efter att vi klätt om kökssoffan.

DSC06940

Näckrosdynan passar som av en händelse otroligt bra både i vår soffa och under kinden när man vill ta sig en tupplur och drömma om Giverny.

Jag ska bygga nånting stort och vackert/Som jag ska krossa dig med

punk1

Om jag plötsligt skulle ställas inför valet av vilken subkultur jag skulle vilja tillhöra skulle jag eventuellt kasta estet-stilen och indiepopen över bord och hänge mig åt punk.

Jag har länge suktat efter en jacka med tuff rygg. Och nu när jag jobbar på kontor såg jag min chans att sporta stilen. Invigde den här kavajen på en kreativ workshop på ett departement – vilket är bara nästan så motsägelsefullt som det låter.

punk3

Det är helt enkelt en något för liten kavaj uppsnappad på Beyond Retro dekorerad med yllebroderier och applikationer.

punk2

Som en kollega sammanfattade kavajen – business in the front, party in the back.

punk detalj

Avslutningsmusik: Pascal – Jag vill ju bara

 

 

Handvanten

handvante1

Att sticka tumvantar i mönstret av en hand. Det är sådan idéer som ger mig storhetsvansinne. Har någon någonsin kommit på något så briljant?

På smala stickor 2,5 mm i Tant Koftas färgspel i supermjuk lammull  tog tassarna form. Jag gav upp alla tankar på intarsiastickning och broderade istället naglarna på slutet. De är konstruerade enligt grundmönstret från Hemslöjdens dela-vantar-projekt

Surrealism at it’s best om ni frågar mig.

Själva det överlägset bedrägliga bara fortsatte in i det faktum att jag tappade bort den ena handvanten när jag använde dem för typ tredje gången igår. Ingen i Stockholms stad kommer sova gott förrän den är åter i sin hamn.

handvante 2

 

 

 

Alla vännerna från Facebook-chatten

Det måste klargöras att allt som publiceras här inte kommer leva upp till de krispiga nyheternas behag.

Facebook-kudden har nåt år på nacken och är inte bara ett broderi med figurer från en populär chat-tjänst utan även mitt första försök på kavelfrans. Jag älskar chatt och jag älskar kavelfrans.

Dekalerna i facebookchatten är töntiga små figurer, ofta med starka känslor, som man kan använda för att slippa komma på en ny synonym till “det blir asgrymt” eller “helvete”.

Det är ju inte direkt ett nytt inslag med uttrycksfulla gubbar varken i konsthistorien eller i den textila.

Här är till exempel ett (antagligen) galet lejon som först sågs på en flamskväv och som den kompetenta brodösen Elin Jantze placerade i en väldigt fet borg. Läs mer på mednalochtrad.blogspot.se

Och om någon mot förmodan undrar vad som är fett med kavelfrans så kolla bara på vanten här nedan, från 365slojd.se. Den som vill lära sig bör genast starta den här filmen: Youtubes bästa film om kavelfrans

Och här är således kudden:

DSC_0025

Jag har använt yllegarn, och en snutt silvergarn och sytt schattersöm, klyvsöm, franska knutar, stjälksöm mm. Botten är blått kläde och baksidan är i svart sammet. Fransen är gjord i samma garner som använts i broderiet. Jag klippte upp den och ångade den efter att jag monterat kudden.