Month: February 2020

Jag är äntligen klar med de oändliga raderna av slätstickning!

Koftan Solange  är färdigstickad och den är magisk!

Jag känner mig ömsom som en cirkusdirektör, en prinsessbakelse och en draködla när jag bär den.

Projektet började som en koftan Siri men efter att jag fyra gånger missförstått diagrammet och även sneglat ganska länge på den här magiska volangen så repade jag återigen och började om.

Garnet är rosa Visjögarn från Östergötlands Ullspinneri

(kroklisten har Olle täljt)

Och nog finns det en kvalitet i att hålla på med en enformig stickning i flera, flera månader. Sen finns plötsligt en stilfull kofta!

Jag har stickat en resår och snart en första bård. Det är roligt med hönsestrik. Hela tiden kan jag fantisera om vad som kommer bli nästa mönsterbård och nästa färgkombination.

Jag stickar i garn av shetlandsull från Jamieson & Smith. Det är strävt och vackert!

Jag drömmer också hela tiden när jag stickar om när och hur jag kommer bära plagget, västen i det här fallet. Kanske på en cykelsemester på Öland? En dimmig morgon i Portland?

Eller kanske i en rosenbuske?

När man ser den här bilden är det lätt att tro att min främsta stilförebild är Maja i Majas alfabetssånger. Den här bilden är förresten tagen på ett svinmysigt tacoställe nära Gothem på Gotland.

Det är väl inget större fel på Maja som stilförebild. Hon har antagligen kläder av supersköna material. Det ser alltid ut att vara bekväma modeller. Hon är praktiskt klädd, men verkar ändå ha en soft spot för det romantiska. Nattmössa liksom. Hur genialt?

En som till fullo behärskar att ta något riktigt töntigt och göra det coolare än coolast är annars Silvana Imam. Instoppade byxor i jättelika strumpor. Inga problem. Jacka knuten runt midjan. Redo för gala. Miniflätor mitt i håret. Megakedja hängandes runt nacken. Är det en buff jag ser runt halsen? Jag tycker Silvana gör allt coolt.

Kanske var jag omedvetet inspirerad av henne när jag istället för mitt namn (jag går ju trots allt inte i förskola) valde att mönster sticka ett gäng smileys på ryggen på min sjödamströja efter Celia Dackensbergs mönster i boken “Kulturkoftor.

Sjödamen med smileysar är stickad i Visjögarn frön Östergötlands ullspinneri. På axeln sitter några träknappar.

Det låter som en klyscha men den här unika kombinationen av Maja, Silvana och Coco Chanel passar till allt. Jämt.

När jag var i Japan sommaren 2018 noterade jag med glädje hur unga killar gärna bar en så kallad gw-väst. Det vill säga en fritidsväst i svart eller beige med massa fickor. På samma resa hittade jag en rosa canvasväst på en reagalge från nåt sorts surfmärke (helt klart creddigt!).

Nu har västtrenden blåst västerut. Alla pratar om västar och pullovers. Och jag planerar för att genomföra min dröm om en väst i hönsestrikk. Chict till allt! Varmt under kappan!

Jag har spanat på danska märket Stine Goya för inspiration till färgerna. Västen får ju gärna kännas modern och slöjdig helt samtidigt tänker jag.

Jag har längtat länge efter hönsestrikk. Före jul gav jag mig Anna Bauers utmärkta och nya bok i present. En fördel med metoden är att användningen av överblivna garner premieras. Jag stickade ett par – men olika!! – vantar till min mamma i födelsedagspresent. Är särskilt nöjd med skalbaggarna och klöverrankan. Tycker också de fick ett gemensamt utseende genom att jag använde samma färgskala på båda vantarna. Tänkte först att det var solnedgångskulör men nu ser jag att det är februaritulpaner!