Helt och hållet hönsestrik

Jag vill bara visa att jag stickat en så otroligt fet tröja. Det är flerfärgsstickning överallt. Det är något jag länge trott var omöjligt. Men allt som krävdes var lite tid. Och lite övning.

Här får den glänsa i augustisolen på Maderö.

Mönsterbårderna har jag plockat från pinnade och sparade stickningar jag hittat på interwebz. Det var viktigt för mig att hitta en harmoni i tröjan, även om den är total mönsterbonanza. Den observanta kan se att samma bårder återkommer på ärmarna som på bålen och oket, om än i olika färgställningar.

Tröjan är stickat på stickor 3,5 i fruktansvärt underbart handfärgat lammullsgarn från Tant Kofta.

Jag ville att tröjan färgmässigt skulle ha ett behagligt och kraftfullt tema. Jag är 0% främmande för att välja färger på känsla, efter hand. Men den här gången tog jag hjälp av min begåvade vän Matisse. Inför garnbeställningen utgick jag från den här softa damen vilket hjälpte mig att begränsa urvalet.

Efter att jag fått hem första batchen beställda garner insåg jag efter ett par dagar att jag behövde komplettera med den ljuslila kulören Slöa knivar. Det var viktigt att hitta många kombinationer av färgerna där de funkade tillsammans och mönstret också syntes.

Skissade och funderade en hel del innan jag skred till verket.

Sen var det bara att plöja på. Tröjan följer Anna Bauers beskrivning av Helt Ok Tröja i hennes första bok. Notering till mig själv: jag stickar väldigt tätt med flera färger. Tur man lärt sig det magiska i att blocka ut ett plagg när det är klart, så man kan få det att passa.

Nog om mig! Nu ska jag och tröja uppleva hösten!

Härmapa i Rodebjerblus

Ibland funderar jag på hur mycket jag egentligen påverkades av att jag bodde i det distrikt där Piratpartiet var allra mest framgångsrika i EU-parlamentsvalet 2009 (Ryd i Linköping). [insert evigtsscroll när jag letar efter en bra bild på mig i Ryd]

Okej det här är väl preskriberat och antagligen ingen som ville återse och frågan är om det verkligen är overallfestande och torrentprogram som ligger bakom min drivkraft att kopiera. Eller om det är en hård kärna av DIY-estet som finns innanför allt kött?

Hur som helst. Om man tillhör segmentet köpstark klädintresserad kvinna så vet man att Rodebjer är ett jäkligt hypat och allmänt underbart klädmärke. De gör återkommande en skitfin blus som heter Tennesse Twill

Jag ville ha en egen. Men slippa köpa en. Dessutom hade jag ett skitfint sidentyg i tyglådan som jag fått av Olles moster Gullög.

Sagt och gjort. Jag frågade Victoria om hon kunde spana in detaljerna på sin TT och baserat på det gjorde jag en noggrann skiss.

Jag använde en befintlig monki-klänning som mall för att fånga ungefärliga mått, och formen på pingvinärmen.

Att sy är för mig att aktivt dela upp momenten, vissa saker är härliga att ägna sig åt typ 20 timmar åt gången. Men att sy tycker jag 80 minuter är ett bra maxtak. Man får göra en sak i taket. Tex stryka och nåla jättelånga band.

Det är viktigt att prova så man hinner upptäcka att man satt midjan 20 centmenter för långt ner.

Sen plötsligt var den klar!

Känner spontant att jag vill ha den jämt. Så får väl undvika tomatsås och rödvin framöver 😦

Ha en skön sommar i era polyesterplagg – jag ska jäsa på balkongen i min sidenpiratkopia 🏴‍☠️

Nåt nytt i kråksången

Det har varit jullov. Det har varit långt och klassiskt i den bemärkelsen att jag har hunnit bli uttråkad, kollat i frysen och plockat upp lite gamla stycken av trä.

Ett blev, eller håller fortfarande på att bli, en sked att sleva salt med. Några tvättklämmor i gammal stil har också jag också fått fason på. Men det som var nytt var en bandgrind.

Vävning må vara den äldsta av textila tekniker, och går att genomföra hur enkelt som helst. Men i mitt huvud har det alltid varit förenat med otroligt storslagna projekt.

Vävar ska Sättas Upp. De samlar troligen damm och kanske dåligt samvete i olika källare. Det som kommer ur den är oändligt breda juldukar och andra släktklenoder med eviga värden. Oavsett den tekniska nivån så är det lätt att känna prestationsångesten redan här.

Så läste jag Kerstin Neumüllers beskrivning av hur man täljer en enkel bandgrind och väver sig ett litet band i tidningen Hemslöjd. Sagt och gjort.

Hittade en riktigt torr, gammal skiva en i trä-lådan. Gick loss med kniv och det minsta borret. Ska inte säga att det var jättelätt för det var ganska svårt att få det jämt och att ta bort lagom lite material åt gången. Jag oroade mig en del för att tänderna skulle bli för smala och gå av. Kände mig för en gångs skull räddad av sandpappret!

Det var helt omöjligt för min väv-novisa hjärna att göra sig en bild av hur färgvalen på varp och inslag skulle bli. Stack ner en hand i garnlådan och upp kom lite rosa, rött, gult orange och blått. Landade i en slumpartat femtiotalstapet?

Nu finns det iallafall ett kit! Och chans på fler svajiga band, för det var även kul!

Vad ska då detta bli? Presentsnöre? Nyckelband som räcker ner till knäna? Vad mer kan man väva på en bandgrind?

Så bär du höstens stora trendplagg

Jag vet jag vet spänningen är faktiskt olidlig inför vad som hände efter det här kaxiga inlägget Det ska va en väst i vår och nu har vi ett resultat!

Västen är DONE! Modellad bland högtidliga ekar i kungligt duggregn i Ulrikedals slottspark. Tanken var att den skulle modellas i hipstermeckat Portland och bäras på en legendarisk resa i Oregon/Washington. Men som tur är verkar hipstermeckat Solna också redo för västen.

Återigen är det Anna Bauers hönsestrikkbibel som vägvisat mig i flerfärgsland! I övrigt stickor 3 och ullgarn. Första gången jag steekar och klipper ett plagg! Känns som en bock i bucketlisten bara det. Följde min stickkompis Lizas råd om att sätta tryckknappar under knapparna. Blir oerhört stadigt och man slipper sladdriga stickade knapphål!

Nästa flerfärgsstickade tröja/väst vill jag sticka runt även över oket så det också kan vara mönstrat. Och fundera ännu mer på kontrasterna mellan färgerna.

Jag är otroligt kaxig inför den här typen av trendspaningar i gammel-mode-media SÅ STYLAR DU STICKADE VÄSTEN TRENDIGT 2020

Det var ju det jag sa!!

Märkvärdig märkesmössa

Hur gör man egentligen för att känna peppen inför sin låda med restgarner? De ligger där i lådan och blir fler och fler för varje projekt. De har aldrig blivit matchade tillsammans.

Under det här året när man fått öva sig så oändligt mycket på långsamhetens lov, gräva där man står, längta ihjäl sig med mera med mera kunde jag efter ett tag se på restgarnslådan med visst intresse. Kanske. Kanske att där skulle finnas nåt kul projekt? Nåt kul över huvudtaget?

Jag gick på ett svinjobbigt yogapass. Helt bananas, man gjorde en triljard solhälsningar. Roligt också men överraskande. På avslappningen efteråt kom jag plötsligt på det.

Jag behöver ju en märkesmössa. Nåt rejält! Alltså en riktig jäkla märkesmössa. Jag vet inte om ni vet det men en Gucci-mössa från butiken kostar ca 3 lax. Det är lite saftigt? För något maskinstickat menar jag.

Dagen innan hade jag sett dokumentären om The Pirate Bay. Kanske hade det väckt nån piratsida hos mig.

Som jag ser det är det här definitivt piratkopiering, men den är väldigt effektivt utförd. På en simpel restgarnsmössa har jag tryckt in tre otroliga varumärken. Mössornas svar på head&shoulders?

Blir knappast mer lyxigt än så. Och jag kan dekorera huvudknoppen när jag är AFK.

PS. Det är framsidan som gills. Men vad nöjd man är när man upptäcker att ens flerfärgsstickning är harmonisk även på baksidan. Oväntade livsmål som uppnås. Oväntade träningsresultat.

PS2. Grundmönstret är från min stickbibel signerad Anna Bauer

Kroklist till trettioåringen

Min syster Lovisa fyllde trettio i början av oktober och herregud vad det känns mysigt att få slöjda presenter ändå. Bara man lyckas hitta balansen att göra något man själv vill göra och något som inte känns alldeles för underligt att ge bort.

Eftersom Lovisa nyligen flyttat ville jag ge nåt på temat “hemmet”. Eftersom både hon och jag har en förkärlek för rolig estetik ville jag ge den ett annat uttryck än bara det präktigt gulliga hemmasnickrade.

Som synes blev det en kroklist!

Bakstycket är en bit furu som från början var tänkt som skåpsluckor till ett annat projekt.

Krokarna är täljda efter Jögge Sundqvists instruktioner. De är gjorda i en som jag fiskade upp från frysen. Känns som man täljer och täljer men ständigt är frysen full av trä.

Tricket att planera knopparnas utseende och sen såga i alla jacken innan man tar till kniven var faktiskt oerhört hjälpsamt.

30-åringen svansar vidare! Gissar att hon ser så nöjd ut för att hon har en kroklist i bakfickan!

Jag målade listen med min ständiga inspiration “fantasi-marmor”. Tycker det finns så mycket roligt storhetsvansinne i att vilja få gammal tall att se ut som nån lyxig italiensk sten.

Slutligen – knopparna på på en helt personlig rad!

Bubbelt så bra

Imorse kom sommarens restgarnsstickning äntligen till nytta. Morgonpromenad bland gula löv, i festlig vind och obönhörlig höstsol uppades ytterligare med min tolkning av Anna Bauers Bubble scarf

Ett nyvaket fejs möter dagen!

Den är stickad i vad jag tror är Super Soft från Magasin Duett. Klassiskt spontanköp från Sy-mässan som blivit liggande.

Kul med moucher! Det är något jag länge drömt att att kunna sticka.

Jag började projektet med att använda ännu fler restgarner, men det blev tyvärr katastrof. Då lärde jag mig av min vän Victoria att det jag gjorde var att skissa i materialet. Och då var det inte längre ett nederlag att börja om utan bara en del av en konstnärlig process.

Over and out.

Gardin i dörren

Så fort Big C gjorde det tydligt att resande är något vi får öva oss på att längta ihjäl oss efter gjorde sig min ständigt pågående Japan-längtan extremt påmind.

Då detta sammanföll med ett par ganska förvirrade veckor som korttidspermitterad bestämde jag mig för att göra slag i saken och skapa en såndär underbar jäkla dörrgardin.

De fina gardinerna som tjänar som dörrar på restauranger, in till kök med mera. Det var svårt att på internet hitta det jag såg i huvudet, och extra knöligt kändes det att försöka importera i corrans första halvår på jorden.

Såhär typ såg det ut i mitt huvud, bild från designsponge.com

Jag drog fram en grövre linnetyg från de berömda gömmorna (även detta en rest från projekt medeltiden). Skaffade alun (lättare sagt än gjort ska tillägga), svart ris och svarta bönor. Följde råden i Lina Sofia Lundins bok Naturlig Färgning. Åt refried beans varje mål i en vecka.

Naturligtvis är gardinen ännu inte monterad. Men såhär såg det ut medan jag färgade den:

Cryo clothing

Kryonik avser förvaring av en människa eller ett däggdjur i låg temperatur, vanligtvis −196 °C, med ambitionen att senare återställa vederbörande till normal temperatur vid god hälsa.” (Wikipedia)

Tänk om man fick frysas ned och sedan bli uppväckt från de döda! En så skrämmande dröm.

Förra året besökte jag utställningen Framtiden börjar här på ArkDes i Stockholm. Där ställdes bland annat ut det “kit” (kit är verkligen en underdrift i det här fallet) man får ha hemma och som ska användas så snabbt som möjligt när man dör om man nu vill bli nedfrusen för att kanske sedan bli uppväckt från de döda om några år! För den nyfikne finns mer info här: https://www.cryonics.org/

Något som legat dött, dock inte speciellt kallt, i min garderob i ett jäkla bra tag är kassen full med trasiga kläder. Plagg som visade sig inte ha evigt liv! Men som med uråldrig teknik kan uppväckas från de döda! Jag välkomnar er till Cryo Clothing!

Prickig jeansskjorta från Monki

Född: Inköpt på Tradera våren 2019 Död:I höstas när jag plötsligt upptäckte att tyget vid ärmens knäppning hade gått sönder i sömmen

Cryo techniques: Lappade den på insidan och sydde sashiko-inspirerade stygn med vit sashiko-tråd

Fladdrig kavaj från FGL

Född: Inköpt hösten 2017. Död: Lagad flera gånger! Den tunna, tämligen glesa linneväven ger en perfekt sjavig kavaj. MEN! Den går sönder snabbt, kanske extra snabbt här i Stockholm känt för sina vassa armbågar.

Cryo techniques: Tidigare lagningar blev förbättrade med lappar på undersidan. Hoppas att den klarar sig lite längre den här gången!

Bralla i halvlinne från Nygårdsanna

Född: Ja, några år sen?? Död: Skulle sätta mig på huk under en repetition. Tror ni båda knäna sa “Hello!” samtidigt? Ni tror naturligtvis rätt.

Cryo techniques: En av Olles avlagda skjortor fick stanna i dödsriket för att hjälpa bland annat dessa bralls tillbaka till livets lidande. Tillsammans med ovan nämnda sashiko-garn. Sjukt värd investering, jag vet inte vad det är men garnet är liksom både lätt och fluffigt så det drar inte sönder tyget så lätt.

Frihetsjackan från Flash

Född: Om inte detta är en trotjänare vet jag inte vad en trotjänare är. Mamma betalade denna svarta linnejacka på Flash i Lund typ 2002. Jag minns framförallt att jag hade på mig den när jag på kvällen efter skolavslutningen i nian vandrade Dalbys cykelvägar fram och kände mig så fruktansvärt fri. Död: Odödlig. Men i behov av lite kärlek!

Cryo techniques: Använde blått sashikogarn och utforskade lite olika sorters stygn och mönster med stygn. På några ställen behövdes regelrätta lappar, dessa är rester från förra årets stora projekt medeltidskläder (kanske skriver mer om det en annan gång).

Välkomna tillbaka till den här sidan! Tack vare er välkomnar jag hösten som en chic boro-brud!