Kroklist till trettioåringen

Min syster Lovisa fyllde trettio i början av oktober och herregud vad det känns mysigt att få slöjda presenter ändå. Bara man lyckas hitta balansen att göra något man själv vill göra och något som inte känns alldeles för underligt att ge bort.

Eftersom Lovisa nyligen flyttat ville jag ge nåt på temat “hemmet”. Eftersom både hon och jag har en förkärlek för rolig estetik ville jag ge den ett annat uttryck än bara det präktigt gulliga hemmasnickrade.

Som synes blev det en kroklist!

Bakstycket är en bit furu som från början var tänkt som skåpsluckor till ett annat projekt.

Krokarna är täljda efter Jögge Sundqvists instruktioner. De är gjorda i en som jag fiskade upp från frysen. Känns som man täljer och täljer men ständigt är frysen full av trä.

Tricket att planera knopparnas utseende och sen såga i alla jacken innan man tar till kniven var faktiskt oerhört hjälpsamt.

30-åringen svansar vidare! Gissar att hon ser så nöjd ut för att hon har en kroklist i bakfickan!

Jag målade listen med min ständiga inspiration “fantasi-marmor”. Tycker det finns så mycket roligt storhetsvansinne i att vilja få gammal tall att se ut som nån lyxig italiensk sten.

Slutligen – knopparna på på en helt personlig rad!

Bubbelt så bra

Imorse kom sommarens restgarnsstickning äntligen till nytta. Morgonpromenad bland gula löv, i festlig vind och obönhörlig höstsol uppades ytterligare med min tolkning av Anna Bauers Bubble scarf

Ett nyvaket fejs möter dagen!

Den är stickad i vad jag tror är Super Soft från Magasin Duett. Klassiskt spontanköp från Sy-mässan som blivit liggande.

Kul med moucher! Det är något jag länge drömt att att kunna sticka.

Jag började projektet med att använda ännu fler restgarner, men det blev tyvärr katastrof. Då lärde jag mig av min vän Victoria att det jag gjorde var att skissa i materialet. Och då var det inte längre ett nederlag att börja om utan bara en del av en konstnärlig process.

Over and out.

Gardin i dörren

Så fort Big C gjorde det tydligt att resande är något vi får öva oss på att längta ihjäl oss efter gjorde sig min ständigt pågående Japan-längtan extremt påmind.

Då detta sammanföll med ett par ganska förvirrade veckor som korttidspermitterad bestämde jag mig för att göra slag i saken och skapa en såndär underbar jäkla dörrgardin.

De fina gardinerna som tjänar som dörrar på restauranger, in till kök med mera. Det var svårt att på internet hitta det jag såg i huvudet, och extra knöligt kändes det att försöka importera i corrans första halvår på jorden.

Såhär typ såg det ut i mitt huvud, bild från designsponge.com

Jag drog fram en grövre linnetyg från de berömda gömmorna (även detta en rest från projekt medeltiden). Skaffade alun (lättare sagt än gjort ska tillägga), svart ris och svarta bönor. Följde råden i Lina Sofia Lundins bok Naturlig Färgning. Åt refried beans varje mål i en vecka.

Naturligtvis är gardinen ännu inte monterad. Men såhär såg det ut medan jag färgade den:

Cryo clothing

Kryonik avser förvaring av en människa eller ett däggdjur i låg temperatur, vanligtvis −196 °C, med ambitionen att senare återställa vederbörande till normal temperatur vid god hälsa.” (Wikipedia)

Tänk om man fick frysas ned och sedan bli uppväckt från de döda! En så skrämmande dröm.

Förra året besökte jag utställningen Framtiden börjar här på ArkDes i Stockholm. Där ställdes bland annat ut det “kit” (kit är verkligen en underdrift i det här fallet) man får ha hemma och som ska användas så snabbt som möjligt när man dör om man nu vill bli nedfrusen för att kanske sedan bli uppväckt från de döda om några år! För den nyfikne finns mer info här: https://www.cryonics.org/

Något som legat dött, dock inte speciellt kallt, i min garderob i ett jäkla bra tag är kassen full med trasiga kläder. Plagg som visade sig inte ha evigt liv! Men som med uråldrig teknik kan uppväckas från de döda! Jag välkomnar er till Cryo Clothing!

Prickig jeansskjorta från Monki

Född: Inköpt på Tradera våren 2019 Död:I höstas när jag plötsligt upptäckte att tyget vid ärmens knäppning hade gått sönder i sömmen

Cryo techniques: Lappade den på insidan och sydde sashiko-inspirerade stygn med vit sashiko-tråd

Fladdrig kavaj från FGL

Född: Inköpt hösten 2017. Död: Lagad flera gånger! Den tunna, tämligen glesa linneväven ger en perfekt sjavig kavaj. MEN! Den går sönder snabbt, kanske extra snabbt här i Stockholm känt för sina vassa armbågar.

Cryo techniques: Tidigare lagningar blev förbättrade med lappar på undersidan. Hoppas att den klarar sig lite längre den här gången!

Bralla i halvlinne från Nygårdsanna

Född: Ja, några år sen?? Död: Skulle sätta mig på huk under en repetition. Tror ni båda knäna sa “Hello!” samtidigt? Ni tror naturligtvis rätt.

Cryo techniques: En av Olles avlagda skjortor fick stanna i dödsriket för att hjälpa bland annat dessa bralls tillbaka till livets lidande. Tillsammans med ovan nämnda sashiko-garn. Sjukt värd investering, jag vet inte vad det är men garnet är liksom både lätt och fluffigt så det drar inte sönder tyget så lätt.

Frihetsjackan från Flash

Född: Om inte detta är en trotjänare vet jag inte vad en trotjänare är. Mamma betalade denna svarta linnejacka på Flash i Lund typ 2002. Jag minns framförallt att jag hade på mig den när jag på kvällen efter skolavslutningen i nian vandrade Dalbys cykelvägar fram och kände mig så fruktansvärt fri. Död: Odödlig. Men i behov av lite kärlek!

Cryo techniques: Använde blått sashikogarn och utforskade lite olika sorters stygn och mönster med stygn. På några ställen behövdes regelrätta lappar, dessa är rester från förra årets stora projekt medeltidskläder (kanske skriver mer om det en annan gång).

Välkomna tillbaka till den här sidan! Tack vare er välkomnar jag hösten som en chic boro-brud!

Grafisk dramatik

I höstas fick jag äntligen en anledning att ägna mig åt visuellt skapande! Min teatergrupp skulle spela föreställning och vi behövde naturligvis en plansch!

Vi spelar improviserad dramatik. Vad passar då bättre än grekiska statyer? Jag fotade dem hos konstakademien och klippte och klistrade ihop dem i klassisk vaporwave-stil. Blev otroligt nöjd och den fick oerhört mycket uppskattning!!

När all karantän är över kommer Fri roll vara redo att spela igen! Och nu funderar jag på version 2 för affischen.

Kanske huvuden i vilka allt är möjligt?

Kanske ännu bitchigare statyer?

Kanske emojiansikten i bokstäverna?

Det känns lite blottande att lägga ut sina allra första skisser på www. Men alla vet ju att det är processen som är roligast att följa. Så stay tuned! På planschkonst, och på Fri Roll såklart!

Undersökande verksamhet

Jag fantiserar väldigt ofta om att jag ska vara en som målar. Men det händer i ärlighetens namn inte så rasande ofta.

Idag på lunchen, på hemmakontoret, fanns dock en lucka. Att blanda och testa några färger. Oväntat tillfredsställande att ta tre färger och försöka hitta så många som möjligt.

Jag blev helt klart inspirerad av Krickelin, som fått några timmar hos en PT i konst. Vill både va och ha en sån personlig tränare.

Decenniets koftor

För tio år sen stickade jag min första kofta. Tänkte att vi skulle ta oss en titt på den och dess efterföljare!

Här ligger samlingen i en klassisk härva.

Det här är min första! Köpte garn på Gotland sommaren 2010 och designade sedan ett eget mönster (!). Garnet är från Gotlands spinneri och troligen det tvåtrådiga Sårk i en ofärgad mörkgrå och en färgad gyllengul.

Modellen är raglan men med isydd ärm, ganska kort rygg och en stor sjalkrage som är upplockad längs hela framsidan.

Den är varm och fluffig och får alltid kärleksfulla kommentarer när jag bär den!

Alltså! Den här rackaren, stickad efter ett retro-mönster köpt hos Tant Hulda i Lund. Det var mitt första större projekt på tunnare stickor (typ stickor 3) och dessutom det här bubbelmönstret på bröstet. Level up alltså! Den är stickad i ett väldigt mjukt och väldigt rostrött alpackagarn (Iloyarn Alpacka Superfine)

Till historien hör att jag köpte även retro plaststickor som jag stickade på. Under den här tiden reste jag väldigt mycket i jobbet. Först tog jag med mig den i min incheckade weekendbag till Finland (där jag skulle demonstrera en digital tavla för planering på sjukhusavdelningar på nån sorts hälsomässa). När jag packade upp mitt sticke tror ni inte att de gula stickorna i plast var av på flera ställen??

Men det tar inte slut där. Ett par månader sedan stickade jag fortfarande på koftan och reste fortfarande ganska mycket. Den här gången satt jag på tåget till Norrköping där jag skulle plocka upp en hyrbil och köra ner till Västervik (för att hjälpa en avdelningen på sjukhuset att komma igång att använda nämnda planeringsverktyg). Jag stiger av tåget, hämtar nycklar på Pressbyrån, sätter mig i bilen, startar motorn. Drabbas av en insikt. Resväskan. Den är kvar på tåget!

I väskan låg såklart min favoritjeans, mina favoritsneakers och inte minst en färdig och en påbörjad ärm! Oh lord.

Jag fick aldrig tillbaka resväskan. Men jag fick tag på mer garn och så småningom/mot alla odds blev den klar, tröjan.

Knapparna är förresten från Mattsons Band på Kungsgatan i Stockholm. Saknar dem!

Den här gråa är stickad i entrådigt ullgarn, även det från Gotland – Eko Strand från Ateljé Huskroken, även mönstret är från Huskroken.

Det är en enkel, lätt men varm kofta med ett strukturmönster i form av en lite obalanserad resår kan man säga. Passar till allt!

Bästa detaljen är ändå de handgjorda knapparna i samma garn som koftan. Ganska meningslösa som funktionella knappar, men fina!

Ännu en favorit! Flaum av Justyna Lorkowska stickad i ett lätt och luftigt garn, även detta från Gotland. Ull och piano ligger bakom det.

Den här har jag visat tidigare! Jäkligt maffig! Ganska svår att få plats med under jackan (och lite gles att köra utan jacka). Min tuffaste kofta? Cable Bomber från Wool and the gang!

Får man kalla tröjor för koftor? Den här är ju från Celia Dackenbergs Kulturkoftor så den borde räknas. Allt jag tänkt om den kan ni läsa här 🙂

Också denna cirkus-kragödle-dröm! Senaste tillskottet i samlingen och bäst hittills!? Solange Cardigan av Westrand Sisters. Succé.

10 år och 7 koftor senare stickar jag på det nya heta – nämligen en väst.

En vanlig tjej i draködlekläder

Jag är äntligen klar med de oändliga raderna av slätstickning!

Koftan Solange  är färdigstickad och den är magisk!

Jag känner mig ömsom som en cirkusdirektör, en prinsessbakelse och en draködla när jag bär den.

Projektet började som en koftan Siri men efter att jag fyra gånger missförstått diagrammet och även sneglat ganska länge på den här magiska volangen så repade jag återigen och började om.

Garnet är rosa Visjögarn från Östergötlands Ullspinneri

(kroklisten har Olle täljt)

Och nog finns det en kvalitet i att hålla på med en enformig stickning i flera, flera månader. Sen finns plötsligt en stilfull kofta!

Västiga varv

Jag har stickat en resår och snart en första bård. Det är roligt med hönsestrik. Hela tiden kan jag fantisera om vad som kommer bli nästa mönsterbård och nästa färgkombination.

Jag stickar i garn av shetlandsull från Jamieson & Smith. Det är strävt och vackert!

Jag drömmer också hela tiden när jag stickar om när och hur jag kommer bära plagget, västen i det här fallet. Kanske på en cykelsemester på Öland? En dimmig morgon i Portland?

Eller kanske i en rosenbuske?

Skön dam i sjödamskofta

20190808_191005

När man ser den här bilden är det lätt att tro att min främsta stilförebild är Maja i Majas alfabetssånger. Den här bilden är förresten tagen på ett svinmysigt tacoställe nära Gothem på Gotland.

© Lena Anderson. K | by loretoidas

Det är väl inget större fel på Maja som stilförebild. Hon har antagligen kläder av supersköna material. Det ser alltid ut att vara bekväma modeller. Hon är praktiskt klädd, men verkar ändå ha en soft spot för det romantiska. Nattmössa liksom. Hur genialt?

#grammis16
En som till fullo behärskar att ta något riktigt töntigt och göra det coolare än coolast är annars Silvana Imam. Instoppade byxor i jättelika strumpor. Inga problem. Jacka knuten runt midjan. Redo för gala. Miniflätor mitt i håret. Megakedja hängandes runt nacken. Är det en buff jag ser runt halsen? Jag tycker Silvana gör allt coolt.
Kanske var jag omedvetet inspirerad av henne när jag istället för mitt namn (jag går ju trots allt inte i förskola) valde att mönster sticka ett gäng smileys på ryggen på min sjödamströja efter Celia Dackensbergs mönster i boken “Kulturkoftor.

Sjödamen med smileysar är stickad i Visjögarn frön Östergötlands ullspinneri. På axeln sitter några träknappar.

Det låter som en klyscha men den här unika kombinationen av Maja, Silvana och Coco Chanel passar till allt. Jämt.