Min improgrupp Fri Roll spelade föreställningar igen i oktober!
Att få utöva improvisationsteater och tänka på gränserna för hur dramatisk den kan bli är mitt viktigaste intresse.
Som av en händelse behövde vi en ny plansch till våra föreställningar och jag fick ynnesten att skapa den.
Vi brukar beskriva det vi gör som LEKFULLT DRAMATISKT. Och jag fick användning av alla porträtt jag fångade på Glyptoteket i Köpenhamn i våras. Möten med jättegamla romare av marmor.
De uttrycker både komedi och tragedi, tycker jag. Som Fri Roll!
Sedan snart fem år är jag del i ett kärt improsällskap som heter Fri Roll. Vi ses regelbundet för att träna oss i konsten att improvisera dramatiska scener. Det vill säga berätta något tillsammans utan att vet hur det varken börjar eller slutar. Det vill säga hänga i ett svart rum utan fönster öva på att läsa varandras tankar. Låter det kul? Kom på våra föreställningar i oktober! Vi spelar på Teaterverkets scen på västmannagatan och det finns fortfarande biljetter kvar. Läs mer och köp biljett
Och äntligen har vi fått anledning att innovera vår egen mjukvara!
Länge har vi längtat efter ett sätt att spela upp låtar snabbt och enkelt utifrån vilken känsla de förmedlar. Och påväg hem på cykel sa David och jag att är det inte dags för ett Fri Roll hack nu?
Det var det. Nästa dag fanns plötsligt Version 1.
Som allt vi gör förvandlas det till en laginsats. Skåda version…22? Hörs snart på en scen nära dig!
Under fyra år har jag flera gånger i månaden förberett repetitioner med min improvisationsteatergrupp Fri Roll. Gruppen är sprungen ur en gör det själv-kultur där vi genom att förkovra oss i impro-littertur, titta på andra och tänka själva har testat oss fram till det vi älskar mest: improviserad dramatik.
Varje improögonblick är på samma gång helt unikt och trivialt. Det är bara påhitt i stunden. Vi planerar våra repetitioner för att bli mer lekfulla, bättre på att följa den röda tråden, bättre på att utveckla karaktärer, bättre på att bråka, bättre på att avsluta historian. Vi handplockar försiktigt exakt rätt samarbetslek, exakt rätt tramsiga associationsring, exakt rätt rörelseövning för att skapa den där sjuka och magiska upplevelsen av att när vi väl kör en scen; då kan vi på en gång läsa varandras tankar och allt som händer känns förutbestämt. Känslan av de där rosiga pärmarna är att de omfamnar något magnifikt.
Varje pass består av ständigt återkommande beståndsdelar. Vi checkar in. Vi värmer upp. Vi tränar. När jag bläddrar i boken känns det så futtigt. Alla pass inleds med en runda. Det är väl framförallt det den här boken innehåller. En påminnelse om att ha en runda. Så påtagligt att gå igenom flera år av något som känns storslaget och bli så fullständigt underväldigad av dessa obegripliga och repetitiva listor.
Utbroderat 