Jenny Hellström – Utbroderat

DSCF9813

Jag visste att jag skulle gifta mig och bara det var ju anledning till både pepp och pirr i alla kognitiva och sensitiva förmågor!

Alla som hört talas om konceptet bröllop vet att man brukar ha kläder på sig. Det tänkte jag också ha.

Men jag visste att jag absolut inte ville ha en vit brudstass. Det kändes fånigt att göra anspråk på nån sorts oskuld. Och sen har jag dokumenterade problem med uniform klädsel. Kalla det “punk”. Kalla det “motvalls”.

Jag ville vara cool.

Alltså helst jättecool.

Men också romantisk.

Och jag ville gärna ha nån fet slöjd involverad. Nåt häpnadsväckande.

Men gärna lite modernt också för jag är ju ingen dalkulla (utan en gåsa-tös från Skånes catwalks)

Jag hittade en SÅ PASS LJUV 40-tals klänning i ljusblå spets med ljusrosa underklänning för ett väldigt överkomligt pris på en Facebookgrupp för vänner av vintage. Tror ni den satt som en smäck? Det gjorde den. Det enda som behövdes göra var att byta ut några smutsiga klädda knappar mot glammiga pärlemorknappar värdiga en sjöjungfru. Men det var defintivt inte tillräckligt med slöjd.

Jag skrev till Floda hemslöjd för tips och insåg samtidigt att en klassisk påsömtröja är det egentligen inte tal om.

Jag konsulterade Jenny Hellströms mönsterbok “Sy! Från Hood till skjortklänning” och fann den rara jackan Fleur med sin imponerande krage.

Jag tänkte på min gamla idol David Bowie och hoppades på att han skulle skicka sin stil-välsignelse.

Sen drog jag igång.

Jag köpte några meter off white ylletyg i Korps stånd på Sy-festivalen i Älsvjömässan. Jag fyndade jag dessutom ett gäng härvor broderigarn i ganska konstiga varianter på kanariegul, apelsinskalsorange och skrikrosa. Det kändes bra.

Jag skissade på kompositionen för broderierna. Jag ville ha några klassiska påsöm-iga blomfigurer. Jag ville gärna få med hjärtan. Jag hoppades på att klämma in ett fredsmärke.

På syfestivalen, på internet och i “Yllebroderier – berättande folkkonst från Norden” gjorde jag närstudier av blommor, blad och deras stygn.

När jag var nöjd med kompositionen ritade jag ut mönstret på jackans delar och stack ner handen i garnlådan för att hitta några feta färger.

Efter detta följde ett tämligen hetsigt men lågintensivt arbete på det sätt som broderi är. Jag var bänkad i soffan i princip varje kväll och harvade av olika tv-shower, serier och podcasts som sällskap till stygnen. Och det var roligt hela tiden!

Plötsligt var det klart!

dav

Jag sydde ihop jackan på maskin och knatade ner från kontoret till Sidencarlson på Drottninggatan för att köpa ljusrosa siden att fodra kalaset med. Istället för att göra kragen i dubbelt ylletyg fodrade jag även den med sidentyget. Jag skaffade ett par glittriga hyskor och hakar på Mattssons Band på Kungsgatan. Jag handsydde förstygn längs med alla kanter på jackan för att de skulle ligga riktigt snyggt.