
Ibland är det bara en frans som saknas.
Den väldigt brittiska kjolen hade blivit en jacka. Men ändå var det nåt som gjorde att jag aldrig tog den på mig.
Såklart var den beige omständigheten en försvårande faktor. Beige har aldrig varit min färg.
Som vanligt drömde jag om cowboys. Det är en utskälld och många gånger urvattnad estetik. Men den är svår att motstå. Och den förordar fransar.
Sagt och gjort. Som fransallabim.










