Så bär du höstens stora trendplagg

Jag vet jag vet spänningen är faktiskt olidlig inför vad som hände efter det här kaxiga inlägget Det ska va en väst i vår och nu har vi ett resultat!

Västen är DONE! Modellad bland högtidliga ekar i kungligt duggregn i Ulrikedals slottspark. Tanken var att den skulle modellas i hipstermeckat Portland och bäras på en legendarisk resa i Oregon/Washington. Men som tur är verkar hipstermeckat Solna också redo för västen.

Återigen är det Anna Bauers hönsestrikkbibel som vägvisat mig i flerfärgsland! I övrigt stickor 3 och ullgarn. Första gången jag steekar och klipper ett plagg! Känns som en bock i bucketlisten bara det. Följde min stickkompis Lizas råd om att sätta tryckknappar under knapparna. Blir oerhört stadigt och man slipper sladdriga stickade knapphål!

Nästa flerfärgsstickade tröja/väst vill jag sticka runt även över oket så det också kan vara mönstrat. Och fundera ännu mer på kontrasterna mellan färgerna.

Jag är otroligt kaxig inför den här typen av trendspaningar i gammel-mode-media SÅ STYLAR DU STICKADE VÄSTEN TRENDIGT 2020

Det var ju det jag sa!!

Märkvärdig märkesmössa

Hur gör man egentligen för att känna peppen inför sin låda med restgarner? De ligger där i lådan och blir fler och fler för varje projekt. De har aldrig blivit matchade tillsammans.

Under det här året när man fått öva sig så oändligt mycket på långsamhetens lov, gräva där man står, längta ihjäl sig med mera med mera kunde jag efter ett tag se på restgarnslådan med visst intresse. Kanske. Kanske att där skulle finnas nåt kul projekt? Nåt kul över huvudtaget?

Jag gick på ett svinjobbigt yogapass. Helt bananas, man gjorde en triljard solhälsningar. Roligt också men överraskande. På avslappningen efteråt kom jag plötsligt på det.

Jag behöver ju en märkesmössa. Nåt rejält! Alltså en riktig jäkla märkesmössa. Jag vet inte om ni vet det men en Gucci-mössa från butiken kostar ca 3 lax. Det är lite saftigt? För något maskinstickat menar jag.

Dagen innan hade jag sett dokumentären om The Pirate Bay. Kanske hade det väckt nån piratsida hos mig.

Som jag ser det är det här definitivt piratkopiering, men den är väldigt effektivt utförd. På en simpel restgarnsmössa har jag tryckt in tre otroliga varumärken. Mössornas svar på head&shoulders?

Blir knappast mer lyxigt än så. Och jag kan dekorera huvudknoppen när jag är AFK.

PS. Det är framsidan som gills. Men vad nöjd man är när man upptäcker att ens flerfärgsstickning är harmonisk även på baksidan. Oväntade livsmål som uppnås. Oväntade träningsresultat.

PS2. Grundmönstret är från min stickbibel signerad Anna Bauer

Bubbelt så bra

Imorse kom sommarens restgarnsstickning äntligen till nytta. Morgonpromenad bland gula löv, i festlig vind och obönhörlig höstsol uppades ytterligare med min tolkning av Anna Bauers Bubble scarf

Ett nyvaket fejs möter dagen!

Den är stickad i vad jag tror är Super Soft från Magasin Duett. Klassiskt spontanköp från Sy-mässan som blivit liggande.

Kul med moucher! Det är något jag länge drömt att att kunna sticka.

Jag började projektet med att använda ännu fler restgarner, men det blev tyvärr katastrof. Då lärde jag mig av min vän Victoria att det jag gjorde var att skissa i materialet. Och då var det inte längre ett nederlag att börja om utan bara en del av en konstnärlig process.

Over and out.

Decenniets koftor

För tio år sen stickade jag min första kofta. Tänkte att vi skulle ta oss en titt på den och dess efterföljare!

Här ligger samlingen i en klassisk härva.

Det här är min första! Köpte garn på Gotland sommaren 2010 och designade sedan ett eget mönster (!). Garnet är från Gotlands spinneri och troligen det tvåtrådiga Sårk i en ofärgad mörkgrå och en färgad gyllengul.

Modellen är raglan men med isydd ärm, ganska kort rygg och en stor sjalkrage som är upplockad längs hela framsidan.

Den är varm och fluffig och får alltid kärleksfulla kommentarer när jag bär den!

Alltså! Den här rackaren, stickad efter ett retro-mönster köpt hos Tant Hulda i Lund. Det var mitt första större projekt på tunnare stickor (typ stickor 3) och dessutom det här bubbelmönstret på bröstet. Level up alltså! Den är stickad i ett väldigt mjukt och väldigt rostrött alpackagarn (Iloyarn Alpacka Superfine)

Till historien hör att jag köpte även retro plaststickor som jag stickade på. Under den här tiden reste jag väldigt mycket i jobbet. Först tog jag med mig den i min incheckade weekendbag till Finland (där jag skulle demonstrera en digital tavla för planering på sjukhusavdelningar på nån sorts hälsomässa). När jag packade upp mitt sticke tror ni inte att de gula stickorna i plast var av på flera ställen??

Men det tar inte slut där. Ett par månader sedan stickade jag fortfarande på koftan och reste fortfarande ganska mycket. Den här gången satt jag på tåget till Norrköping där jag skulle plocka upp en hyrbil och köra ner till Västervik (för att hjälpa en avdelningen på sjukhuset att komma igång att använda nämnda planeringsverktyg). Jag stiger av tåget, hämtar nycklar på Pressbyrån, sätter mig i bilen, startar motorn. Drabbas av en insikt. Resväskan. Den är kvar på tåget!

I väskan låg såklart min favoritjeans, mina favoritsneakers och inte minst en färdig och en påbörjad ärm! Oh lord.

Jag fick aldrig tillbaka resväskan. Men jag fick tag på mer garn och så småningom/mot alla odds blev den klar, tröjan.

Knapparna är förresten från Mattsons Band på Kungsgatan i Stockholm. Saknar dem!

Den här gråa är stickad i entrådigt ullgarn, även det från Gotland – Eko Strand från Ateljé Huskroken, även mönstret är från Huskroken.

Det är en enkel, lätt men varm kofta med ett strukturmönster i form av en lite obalanserad resår kan man säga. Passar till allt!

Bästa detaljen är ändå de handgjorda knapparna i samma garn som koftan. Ganska meningslösa som funktionella knappar, men fina!

Ännu en favorit! Flaum av Justyna Lorkowska stickad i ett lätt och luftigt garn, även detta från Gotland. Ull och piano ligger bakom det.

Den här har jag visat tidigare! Jäkligt maffig! Ganska svår att få plats med under jackan (och lite gles att köra utan jacka). Min tuffaste kofta? Cable Bomber från Wool and the gang!

Får man kalla tröjor för koftor? Den här är ju från Celia Dackenbergs Kulturkoftor så den borde räknas. Allt jag tänkt om den kan ni läsa här 🙂

Också denna cirkus-kragödle-dröm! Senaste tillskottet i samlingen och bäst hittills!? Solange Cardigan av Westrand Sisters. Succé.

10 år och 7 koftor senare stickar jag på det nya heta – nämligen en väst.

En vanlig tjej i draködlekläder

Jag är äntligen klar med de oändliga raderna av slätstickning!

Koftan Solange  är färdigstickad och den är magisk!

Jag känner mig ömsom som en cirkusdirektör, en prinsessbakelse och en draködla när jag bär den.

Projektet började som en koftan Siri men efter att jag fyra gånger missförstått diagrammet och även sneglat ganska länge på den här magiska volangen så repade jag återigen och började om.

Garnet är rosa Visjögarn från Östergötlands Ullspinneri

(kroklisten har Olle täljt)

Och nog finns det en kvalitet i att hålla på med en enformig stickning i flera, flera månader. Sen finns plötsligt en stilfull kofta!

Västiga varv

Jag har stickat en resår och snart en första bård. Det är roligt med hönsestrik. Hela tiden kan jag fantisera om vad som kommer bli nästa mönsterbård och nästa färgkombination.

Jag stickar i garn av shetlandsull från Jamieson & Smith. Det är strävt och vackert!

Jag drömmer också hela tiden när jag stickar om när och hur jag kommer bära plagget, västen i det här fallet. Kanske på en cykelsemester på Öland? En dimmig morgon i Portland?

Eller kanske i en rosenbuske?

Skön dam i sjödamskofta

20190808_191005

När man ser den här bilden är det lätt att tro att min främsta stilförebild är Maja i Majas alfabetssånger. Den här bilden är förresten tagen på ett svinmysigt tacoställe nära Gothem på Gotland.

© Lena Anderson. K | by loretoidas

Det är väl inget större fel på Maja som stilförebild. Hon har antagligen kläder av supersköna material. Det ser alltid ut att vara bekväma modeller. Hon är praktiskt klädd, men verkar ändå ha en soft spot för det romantiska. Nattmössa liksom. Hur genialt?

#grammis16
En som till fullo behärskar att ta något riktigt töntigt och göra det coolare än coolast är annars Silvana Imam. Instoppade byxor i jättelika strumpor. Inga problem. Jacka knuten runt midjan. Redo för gala. Miniflätor mitt i håret. Megakedja hängandes runt nacken. Är det en buff jag ser runt halsen? Jag tycker Silvana gör allt coolt.
Kanske var jag omedvetet inspirerad av henne när jag istället för mitt namn (jag går ju trots allt inte i förskola) valde att mönster sticka ett gäng smileys på ryggen på min sjödamströja efter Celia Dackensbergs mönster i boken “Kulturkoftor.

Sjödamen med smileysar är stickad i Visjögarn frön Östergötlands ullspinneri. På axeln sitter några träknappar.

Det låter som en klyscha men den här unika kombinationen av Maja, Silvana och Coco Chanel passar till allt. Jämt.

Det ska va en väst i vår

När jag var i Japan sommaren 2018 noterade jag med glädje hur unga killar gärna bar en så kallad gw-väst. Det vill säga en fritidsväst i svart eller beige med massa fickor. På samma resa hittade jag en rosa canvasväst på en reagalge från nåt sorts surfmärke (helt klart creddigt!).

Nu har västtrenden blåst västerut. Alla pratar om västar och pullovers. Och jag planerar för att genomföra min dröm om en väst i hönsestrikk. Chict till allt! Varmt under kappan!

Jag har spanat på danska märket Stine Goya för inspiration till färgerna. Västen får ju gärna kännas modern och slöjdig helt samtidigt tänker jag.

Februaritulpaner på tassarna

Jag har längtat länge efter hönsestrikk. Före jul gav jag mig Anna Bauers utmärkta och nya bok i present. En fördel med metoden är att användningen av överblivna garner premieras. Jag stickade ett par – men olika!! – vantar till min mamma i födelsedagspresent. Är särskilt nöjd med skalbaggarna och klöverrankan. Tycker också de fick ett gemensamt utseende genom att jag använde samma färgskala på båda vantarna. Tänkte först att det var solnedgångskulör men nu ser jag att det är februaritulpaner!

Slätstickning är inte som att skriva

I påskas började jag sticka legendariska “Siri” – ett jättevackert mönster av Linnéa Öhman. Jag började kanske 4 gånger men fick liksom aldrig rätt på hur maskorna i bladmönstret skulle luta sig mot varandra. Sen påminde jag mig om att volanger är en underbar uppfinning och att The Westrand Sisters har ett bedårande mönster där en volang är precis i blockfånget. Koftan som heter Solange.

DSC02361

Jag har stickat den i varmt rosa Visjögarn från Östergötlands Ullspinneri, vilket såklart är en ljuvlig bekantskap.

Det är mycket slätstickning i Koftan Solange. Det är det. Fram och tillbaka. Tillbaka och fram. Man jublar när man får göra förkortade varv, raglan-minskningar eller när man ÄNTLIGEN kommer till volangen. Bara för att inse att volangen är ännu mer tid för mindfulness. Fram och tillbaka, tillbaka och fram. Aviga och räta. Oändliga rader. Har aldrig tidigare i livet haft så många maskor på stickorna som i den här volangen.

DSC02362

Ibland får jag lite credd för att jag är så himla kreativ som håller på med slöjd. Jag älskar såklart den kredden! Men sen jag började en skrivkurs, och sen jag började pratade mer om skrivande med mina skrivande vänner inser jag att stickning (och i synnerhet slätstickning) är väldigt lättsamt i jämförelse.

När jag skriver (jag bekantar mig med att skriva dramatik, för teaterscenen) måste jag känna in mig med mina karaktärer, jag måste fundera på vad som ska hända, jag måste låta det som ska hända gestaltas i det rollerna säger, det som sägs måste kännas äkta. Jag måste koncentrera mig. Jag blir självmedveten och känner mig sårbar. Undviker skrivplatser där det känns som nån kan läsa över min axel. Undviker definitivt att skriva när mycket annat (ni vet arbetslivet till exempel) snurrar i huvet.

DSC02363

Mina skrivande vänner har det också såhär. Även om de såklart kan förhålla sig mer professionellt till sina texter har de också saker som snurrar och surrar. Jag tjatar ibland på dem att de måste skriva. Tänker att jag kan ju hålla på med mitt varje kväll.

Och jag ska väl fortsätta tjata. Men jag ska inte jämföra mera. Ska skriva lite mer själv istället.