Katter till kattälskare

Varje gång jag pratat om inredning med min syster Ellen den senaste tiden har hon hänvisat till en avskalad och naturmaterialig stil.

Tills hennes födelsedag ville jag därför göra något som förhoppningsvis kunde falla henne i smaken. Att hon gillar katter är sedan gammalt. Att jag sedan råkade ha ett rejält stycke grovt, handvävt linnetyg över sedan min experiment med medeltida klädedräkter var bara tur.

e0d0f4648aaf6e094b0d18db6ff2c371.jpg

I min pinterestmapp med katter hittade jag det perfekta underlaget. Den japanska konstnären Miroco Machiko har ett underbart skevt och uttrycksfullt bildspråk.

DSC06927

Jag ritade upp mönstret med en tunn tuschpenna direkt på tyget. Sedan broderade jag stjälkstygn med svart moline-garn (3 trådar, så jag delade garnet på hälften kan man säga).

Jag började med att göra katternas konturer och fyllde sedan på med detaljer. Det är intressant att det alltid dröjer ganska långt in i broderiet tills jag känner att det kommer bli bra, det krävs både nosar och morrhår för att katterna ska komma till liv.

DSC06947

För att göra kudden mer arbetad, skydda hörnen lite och lägga till något mer färgelement lade jag till tygflärpar i i ljusgult, senapsgult och laxrosa hörnorna. Baksidan är svart kläde med en broderad hälsning och årtal. Inspirerad av sagda medeltidsexperiment monterade jag kudden helt för hand.

 

 

 

Näckrosdynan – harmoni i grönt

Jag har älskat Claude Monet lika länge som jag varit en (stundtals i smyg) romantiker. Troligen har Lena Andersson och “Linnea i målarens trädgård” (1985) ett finger med i spelet. Och det går inte över!

DSC_0181

För några par år sedan frågade min vän Katta om jag ville hänga med till Paris en maj-helg. Det ville jag. Sen frågade hon om jag eventuellt möjligtvis kunde tänka mig att göra en utflykt till Giverny för att besöka Monets hem och trädgård. Jag blev knäsvag.

DSC_0193

Trädgården var fantastisk. Vi var båda lite tagna av skönheten. Det var även de mc-knuttar som gick före oss varvet runt näckrosdammen.Trädgården består av lager på lager av blomsterprakt och färgöverdåd. Det går inte att bli mätt (jag återvände i sällskap av min familj ett par år senare till exempel).

20150517_121648

Dagen efter kollade vi på Monets megamålningar på L´orangerie-museet och det är något svindlande med det där impressionistiska sättet att måla. Kludd kludd kludd säger Linnéa i boken. Och det är alla färger. Alla! Ill-lila och neongrönt. Gråbeige och beigegrå. Det är magi att det blir föreställande konst över huvud taget. Jag blev otroligt berörd av att befinna mig i de här ovala rummen. Som att frysa ett ögonblick av perfekt gryning.

Snabbspola fram till 2018! Det är dags för en ny ylledyna.

Jag gjorde en skiss i ett jättestort block, med pensel och bläck. Det är tillfredställande att att skissa med härliga tekniker. Jag har annars lätt att fastna i ett en skiss ska vara på ett tunt, prassligt papper med nån kass blyertspenna. Då blir det sällan av att jag skissar. Men jag börjar mer och mer inse att skissandet kan vara en intressant och givande del av skapande-processen. Jag drivs mycket av “jag vill börja NU!” och kanske kan en skiss också svara mot den känslan (ibland).

Skiss av näckrosblad

På en Broderi-aw tog jag de första stapplande stygnen på vad som några månader senare blir en slags Monet-parafras i ull.

DSC06941

Broderiet är gjort i blandade ullgarner från alla håll och kanter. Botten är svart kläde. Näckrosbladen är gjorda i schattersöm, övriga broderier i schattersöm, plattsöm och ett och annat stjälkstygn.

DSC06938

Dynan är kantad med dubbelvikta tygremsor, som en slags tygremsornas kavelfrans.

DSC06943

Baksidan är en stuvbit av ett Morris-tyg som jag hade liggande efter att vi klätt om kökssoffan.

DSC06940

Näckrosdynan passar som av en händelse otroligt bra både i vår soffa och under kinden när man vill ta sig en tupplur och drömma om Giverny.