Till sist blev livets första lapptäcke klart. Vissa slöjdprojekt ligger till sig i månader. I år. Ibland gör det inget, de seglar iväg från den mentala kartan och ut i evigheten. Andra ligger som betongsuggor och det känns som att all eventuell kreativitet ligger tryckt på andra sidan. Onåbar.

Det var bara att greppa sashikotråden och skrida till verket med de sista stygnen. Mot slutet var allt så fruktansvärt snett att jag helt sonika klippte av en bit för att undvika generalspader.

Tack till Gullög för elefanterna, Johanna för det blommiga lakanet, Japan för stjärnbilderna, Olle för de gamla byxorna, medeltida projekten för baksidan, samlargenen för resten.

Det är större än min teve och det är det viktigaste.

Det är mest sytt på maskin, och sen “qviltat” med sashikotråd och förstygn.

Ses!