Min magiska ask

Veckan efter midsommar tillbringade jag med ett oerhört trevligt och träintresserat gäng på Sätergläntan. Där fick vi under ledning av Jögge Sundqvist tillverka vars en magisk ask. Vi skar och hyvlade och karvade och stämde. Och sista dagen pratade vi om färg. Om att riva färg i olja. Om pigment och deras härkomst. Om skillnaden mellan kokt och rå linolja. Om grönsåpa och linoljesåpa. Lärde mig att billig grönsåpa är den bästa penseltvätten. Lärde mig att kokt linolja funkar nästan i alla sammanhang. Blev oerhört sugen av att måla äggoljetempera på alla väggarna i stugan.

När jag kom hem skar jag färdigt karvsnitten i locket på min magiska smyckesask. Jag ville skapa känslan av diamant! Och nu har jag äntligen målat den!

Själva asken är en mörkt blå nästan svart mix av blandade pigment från en magisk gammal byrå som står i snickarboden där vi har vår stuga. Locket är den nästan svarta blandad med mera blått, lite rött och massa vitt. Dragslån, sprinten som håller locket på plats, är i den röda från mina oljefärger.

Nu är det bara guldet som saknas!

Nedpackning

Varje gång jag varit på träslöjdskurs med fokus på handverktyg läggs stor vikt vid att man måste lära sig att slipa och bryna sina verktyg så att de ska vara vassa. För vasshet är den viktigaste faktorn om man ska lyckas skära i nåt så pass hårt som trä.

Om man har vassa knivar, eller bara många, kan det vara en nackdel att förvara dem i en liten necessär. Både för att man lätt skär sig när man tafsar runt den efter den bästa skedkniven, och för att man vill skydda deras eggar från att skadas mot varandra.

Sagt och gjort. I den berömda tygkistan fanns detta kraftigt bomullstyg, canvas-ish. Viola Gråstens “Casa” med knytband från Odd Molly (rester från en slaktad blus).

En enkel konstruktion med 10 cm djupa och 5 cm breda fack längs ena kanten och tillräckligt med tyg för att vika över och sen rulla ihop och knyta en rosett.

Och när man har öppnat är det bara att välja och vraka. Olle passade på att höra nya kartongfodral till ett par av knivarna, en saknade helt och en hade ett i näver som helt gett upp.

Nu jag man sugen på mera karvsnitt, och kanske en krympburk!

Topografiska planer

Är det verkligen semester att konfronteras med alla känslor det innebär att vara nybörjare?

Jag övar mig på skärandets ädla konst på Sätergläntans institut för slöjd och hantverk under ledning av Jögge Sundqvist. Det är en fröjd att slippa morrande maskiner. Och det är assvårt att styra kniven/hyveln/stämjärnet dit jag vill. Mina armar kontorsråttefingrar kräver regelbundna pauser för att inte helt upphöra av stress över att vara så behövda hela tiden.

Det ska bli en magisk ask med hemliga inskriptioner. Jag drömmer om ett skrin med smycken när man är på resa. Favoritörhängena och halsbandet med rosenkvarts. Men först ska det bli en ask. Och sen ska det bli ett lock. Jag lär mig att träslöjd är en perfekt avvägning mellan att låta materialet ta med en på en utflykt och att faktiskt se till att vissa mått är exakta (så att locket passar).

Plötsligt passar det! Och plötsligt ser man hur otympligt allt är. (Ännu). Ytterligare några kilo träspån ska avlägsnas med diverse skarpa objekt. Jag tänker på asken som en topografi. Det är höjder som ska sparas. Dalar som ska karvas ut. Raviner av bös att städa upp. Diamanter att skära fram ur den högblanka björken?

Men först. Vila ögonen på utsikten och huvudet på huvudkudden.

Slöjdcharter

Upp och ner genom landskap av kullar och nyslaget hö. Hit och dit med stopp för pizza och läsk.

Nu är vi framme på de kommande dagarnas, och semesterns första destination: Sätergläntan Institutet för slöjd och hantverk. Jag har aldrig varit här förut men sneglar på byggnaderna som deklarerar att de är rum för smide, träslöjd, vävning och textil.

Det är matschema och underbar utsikt.

Imorgon börjar arbetet med magiska askar.