Näckrosdynan – harmoni i grönt

Jag har älskat Claude Monet lika länge som jag varit en (stundtals i smyg) romantiker. Troligen har Lena Andersson och “Linnea i målarens trädgård” (1985) ett finger med i spelet. Och det går inte över!

DSC_0181

För några par år sedan frågade min vän Katta om jag ville hänga med till Paris en maj-helg. Det ville jag. Sen frågade hon om jag eventuellt möjligtvis kunde tänka mig att göra en utflykt till Giverny för att besöka Monets hem och trädgård. Jag blev knäsvag.

DSC_0193

Trädgården var fantastisk. Vi var båda lite tagna av skönheten. Det var även de mc-knuttar som gick före oss varvet runt näckrosdammen.Trädgården består av lager på lager av blomsterprakt och färgöverdåd. Det går inte att bli mätt (jag återvände i sällskap av min familj ett par år senare till exempel).

20150517_121648

Dagen efter kollade vi på Monets megamålningar på L´orangerie-museet och det är något svindlande med det där impressionistiska sättet att måla. Kludd kludd kludd säger Linnéa i boken. Och det är alla färger. Alla! Ill-lila och neongrönt. Gråbeige och beigegrå. Det är magi att det blir föreställande konst över huvud taget. Jag blev otroligt berörd av att befinna mig i de här ovala rummen. Som att frysa ett ögonblick av perfekt gryning.

Snabbspola fram till 2018! Det är dags för en ny ylledyna.

Jag gjorde en skiss i ett jättestort block, med pensel och bläck. Det är tillfredställande att att skissa med härliga tekniker. Jag har annars lätt att fastna i ett en skiss ska vara på ett tunt, prassligt papper med nån kass blyertspenna. Då blir det sällan av att jag skissar. Men jag börjar mer och mer inse att skissandet kan vara en intressant och givande del av skapande-processen. Jag drivs mycket av “jag vill börja NU!” och kanske kan en skiss också svara mot den känslan (ibland).

Skiss av näckrosblad

På en Broderi-aw tog jag de första stapplande stygnen på vad som några månader senare blir en slags Monet-parafras i ull.

DSC06941

Broderiet är gjort i blandade ullgarner från alla håll och kanter. Botten är svart kläde. Näckrosbladen är gjorda i schattersöm, övriga broderier i schattersöm, plattsöm och ett och annat stjälkstygn.

DSC06938

Dynan är kantad med dubbelvikta tygremsor, som en slags tygremsornas kavelfrans.

DSC06943

Baksidan är en stuvbit av ett Morris-tyg som jag hade liggande efter att vi klätt om kökssoffan.

DSC06940

Näckrosdynan passar som av en händelse otroligt bra både i vår soffa och under kinden när man vill ta sig en tupplur och drömma om Giverny.

Alla vännerna från Facebook-chatten

Det måste klargöras att allt som publiceras här inte kommer leva upp till de krispiga nyheternas behag.

Facebook-kudden har nåt år på nacken och är inte bara ett broderi med figurer från en populär chat-tjänst utan även mitt första försök på kavelfrans. Jag älskar chatt och jag älskar kavelfrans.

Dekalerna i facebookchatten är töntiga små figurer, ofta med starka känslor, som man kan använda för att slippa komma på en ny synonym till “det blir asgrymt” eller “helvete”.

Det är ju inte direkt ett nytt inslag med uttrycksfulla gubbar varken i konsthistorien eller i den textila.

Här är till exempel ett (antagligen) galet lejon som först sågs på en flamskväv och som den kompetenta brodösen Elin Jantze placerade i en väldigt fet borg. Läs mer på mednalochtrad.blogspot.se

Och om någon mot förmodan undrar vad som är fett med kavelfrans så kolla bara på vanten här nedan, från 365slojd.se. Den som vill lära sig bör genast starta den här filmen: Youtubes bästa film om kavelfrans

Och här är således kudden:

DSC_0025

Jag har använt yllegarn, och en snutt silvergarn och sytt schattersöm, klyvsöm, franska knutar, stjälksöm mm. Botten är blått kläde och baksidan är i svart sammet. Fransen är gjord i samma garner som använts i broderiet. Jag klippte upp den och ångade den efter att jag monterat kudden.