Yllebroderi – Utbroderat

Vår lott i livet

I augusti firade vi 10 år som kolonisatörer på en odlingslott i Bromma. Mer känd som “Vår lott i livet”.

Det var svårt att förutse hur det skulle vara att dela på en odlingslott med ett gäng vänner. Jag brukar sammanfatta det med att anarkistiska principer om att den som är där får bestämma fungerar. I vårt lilla fall.

Det kändes storslaget att samla alla som under åren hjälpt till att anlägga borgerliga stenpartier, hugga ner häckar, vända på komposter, grilla, slå ihjäl myggor och skörda vitlök.

Vi hade såklart knytis med alldeles för mycket knyt. Också fick jag feeling och tog med ett gäng jublieumsbroscher.

Önskar de har samma rang som Medaljer. Det vill säga: blir någon bjuden på nobelfesten räknar jag med att se en av dessa på kavajslaget.

Det är en framsida av växtfärgad vadmal (svart ris och svarta bönor). Broderier i yllegarn och glaspärlor. Baksidan är stuvbitar av kläde och vadmal.

Hejdå lotten! Ses till våren!

Näckrosdynan – harmoni i grönt

Jag har älskat Claude Monet lika länge som jag varit en (stundtals i smyg) romantiker. Troligen har Lena Andersson och “Linnea i målarens trädgård” (1985) ett finger med i spelet. Och det går inte över!

För några par år sedan frågade min vän Katta om jag ville hänga med till Paris en maj-helg. Det ville jag. Sen frågade hon om jag eventuellt möjligtvis kunde tänka mig att göra en utflykt till Giverny för att besöka Monets hem och trädgård. Jag blev knäsvag.

Trädgården var fantastisk. Vi var båda lite tagna av skönheten. Det var även de mc-knuttar som gick före oss varvet runt näckrosdammen.Trädgården består av lager på lager av blomsterprakt och färgöverdåd. Det går inte att bli mätt (jag återvände i sällskap av min familj ett par år senare till exempel).

20150517_121648

Dagen efter kollade vi på Monets megamålningar på L´orangerie-museet och det är något svindlande med det där impressionistiska sättet att måla. Kludd kludd kludd säger Linnéa i boken. Och det är alla färger. Alla! Ill-lila och neongrönt. Gråbeige och beigegrå. Det är magi att det blir föreställande konst över huvud taget. Jag blev otroligt berörd av att befinna mig i de här ovala rummen. Som att frysa ett ögonblick av perfekt gryning.

Snabbspola fram till 2018! Det är dags för en ny ylledyna.

Jag gjorde en skiss i ett jättestort block, med pensel och bläck. Det är tillfredställande att att skissa med härliga tekniker. Jag har annars lätt att fastna i ett en skiss ska vara på ett tunt, prassligt papper med nån kass blyertspenna. Då blir det sällan av att jag skissar. Men jag börjar mer och mer inse att skissandet kan vara en intressant och givande del av skapande-processen. Jag drivs mycket av “jag vill börja NU!” och kanske kan en skiss också svara mot den känslan (ibland).

Skiss av näckrosblad

På en Broderi-aw tog jag de första stapplande stygnen på vad som några månader senare blir en slags Monet-parafras i ull.

Broderiet är gjort i blandade ullgarner från alla håll och kanter. Botten är svart kläde. Näckrosbladen är gjorda i schattersöm, övriga broderier i schattersöm, plattsöm och ett och annat stjälkstygn.

Dynan är kantad med dubbelvikta tygremsor, som en slags tygremsornas kavelfrans.

Baksidan är en stuvbit av ett Morris-tyg som jag hade liggande efter att vi klätt om kökssoffan.

Näckrosdynan passar som av en händelse otroligt bra både i vår soffa och under kinden när man vill ta sig en tupplur och drömma om Giverny.

Änglar och näckrosor

Det bästa med ledigt är när hjärnan får frivarv och hittar på nya saker.

Ikväll beställer jag nya broderigarner och funderar över parafraser på Ängladynan och på hyllningar till min gamla favorit Claude Monet.

Jag ska bygga nånting stort och vackert/Som jag ska krossa dig med

punk1

Om jag plötsligt skulle ställas inför valet av vilken subkultur jag skulle vilja tillhöra skulle jag eventuellt kasta estet-stilen och indiepopen över bord och hänge mig åt punk.

Jag har länge suktat efter en jacka med tuff rygg. Och nu när jag jobbar på kontor såg jag min chans att sporta stilen. Invigde den här kavajen på en kreativ workshop på ett departement – vilket är bara nästan så motsägelsefullt som det låter.

punk3

Det är helt enkelt en något för liten kavaj uppsnappad på Beyond Retro dekorerad med yllebroderier och applikationer.

punk2

Som en kollega sammanfattade kavajen – business in the front, party in the back.

punk detalj

Avslutningsmusik: Pascal – Jag vill ju bara

Alla vännerna från Facebook-chatten

Det måste klargöras att allt som publiceras här inte kommer leva upp till de krispiga nyheternas behag.

Facebook-kudden har nåt år på nacken och är inte bara ett broderi med figurer från en populär chat-tjänst utan även mitt första försök på kavelfrans. Jag älskar chatt och jag älskar kavelfrans.

Dekalerna i facebookchatten är töntiga små figurer, ofta med starka känslor, som man kan använda för att slippa komma på en ny synonym till “det blir asgrymt” eller “helvete”.

Det är ju inte direkt ett nytt inslag med uttrycksfulla gubbar varken i konsthistorien eller i den textila.

Här är till exempel ett (antagligen) galet lejon som först sågs på en flamskväv och som den kompetenta brodösen Elin Jantze placerade i en väldigt fet borg. Läs mer på mednalochtrad.blogspot.se

Och om någon mot förmodan undrar vad som är fett med kavelfrans så kolla bara på vanten här nedan, från 365slojd.se. Den som vill lära sig bör genast starta den här filmen: Youtubes bästa film om kavelfrans

Och här är således kudden:

Jag har använt yllegarn, och en snutt silvergarn och sytt schattersöm, klyvsöm, franska knutar, stjälksöm mm. Botten är blått kläde och baksidan är i svart sammet. Fransen är gjord i samma garner som använts i broderiet. Jag klippte upp den och ångade den efter att jag monterat kudden.

Här är den brudjackan

DSCF9813

Jag visste att jag skulle gifta mig och bara det var ju anledning till både pepp och pirr i alla kognitiva och sensitiva förmågor!

Alla som hört talas om konceptet bröllop vet att man brukar ha kläder på sig. Det tänkte jag också ha.

Men jag visste att jag absolut inte ville ha en vit brudstass. Det kändes fånigt att göra anspråk på nån sorts oskuld. Och sen har jag dokumenterade problem med uniform klädsel. Kalla det “punk”. Kalla det “motvalls”.

Jag ville vara cool.

Alltså helst jättecool.

Men också romantisk.

Och jag ville gärna ha nån fet slöjd involverad. Nåt häpnadsväckande.

Men gärna lite modernt också för jag är ju ingen dalkulla (utan en gåsa-tös från Skånes catwalks)

Jag hittade en SÅ PASS LJUV 40-tals klänning i ljusblå spets med ljusrosa underklänning för ett väldigt överkomligt pris på en Facebookgrupp för vänner av vintage. Tror ni den satt som en smäck? Det gjorde den. Det enda som behövdes göra var att byta ut några smutsiga klädda knappar mot glammiga pärlemorknappar värdiga en sjöjungfru. Men det var defintivt inte tillräckligt med slöjd.

Jag skrev till Floda hemslöjd för tips och insåg samtidigt att en klassisk påsömtröja är det egentligen inte tal om.

Jag konsulterade Jenny Hellströms mönsterbok “Sy! Från Hood till skjortklänning” och fann den rara jackan Fleur med sin imponerande krage.

Jag tänkte på min gamla idol David Bowie och hoppades på att han skulle skicka sin stil-välsignelse.

Sen drog jag igång.

Jag köpte några meter off white ylletyg i Korps stånd på Sy-festivalen i Älsvjömässan. Jag fyndade jag dessutom ett gäng härvor broderigarn i ganska konstiga varianter på kanariegul, apelsinskalsorange och skrikrosa. Det kändes bra.

Jag skissade på kompositionen för broderierna. Jag ville ha några klassiska påsöm-iga blomfigurer. Jag ville gärna få med hjärtan. Jag hoppades på att klämma in ett fredsmärke.

På syfestivalen, på internet och i “Yllebroderier – berättande folkkonst från Norden” gjorde jag närstudier av blommor, blad och deras stygn.

När jag var nöjd med kompositionen ritade jag ut mönstret på jackans delar och stack ner handen i garnlådan för att hitta några feta färger.

Efter detta följde ett tämligen hetsigt men lågintensivt arbete på det sätt som broderi är. Jag var bänkad i soffan i princip varje kväll och harvade av olika tv-shower, serier och podcasts som sällskap till stygnen. Och det var roligt hela tiden!

Plötsligt var det klart!

dav

Jag sydde ihop jackan på maskin och knatade ner från kontoret till Sidencarlson på Drottninggatan för att köpa ljusrosa siden att fodra kalaset med. Istället för att göra kragen i dubbelt ylletyg fodrade jag även den med sidentyget. Jag skaffade ett par glittriga hyskor och hakar på Mattssons Band på Kungsgatan. Jag handsydde förstygn längs med alla kanter på jackan för att de skulle ligga riktigt snyggt.