Den eviga drömmen om kapselgarderoben

Det är trendigt att ha en kapsel-garderob. Några få och älskade plagg som passar jämt. Det går i linje med minimalistiska ideal och planetens behov av drastiskt minskad shopping. Idealet med kapselgarderob passar verkligen inte för mig, som snarare försöker bygga en garderob baserat på knas-plaggen. Så därför är det egentligen underligt att jag föll för Merchant & Mills mönsterbok “The Workbook”. Den innehåller bas-mönster för bas-kläder i rejäla, men naturligtvis helt underbara tyger. Och det är en utmaning att inte falla pladask.

Det är väldigt rena linjer, knappt ens en krage. Jag upplever det som ännu enklare än t ex Nygårdsanna. Såklart man vill leva i idén om att tillbringa året under lager av Merchant & Mills.   Helst sydda i bohemiska lyxtyger – supermjuk kashmir, frasigt siden, rejält ylle, krispigt och snyggskrynkligt bomull, smickarande viskos. Egentligen behöver man bara skrolla i Merchant & Mills tygavdelning för att bilda sig en uppfattning.

Jag har sytt tre plagg från boken.

Fladdriga brallan – The Strides

Jag börjar med min favorit. Byxorna “The Strides” är sydda i ett alldeles för billigt linnetyg från Ikea, fickorna från en stuvbit från en kimono jag anskaffade i Los Angeles 2014 men kortade av.

De har en imponerande vidd, sitter högt och då jag även gjort dem på gränsen till för långa känner man sig som en käck och modärn byxpionjär från för längesen.

Det var jättekul att sy ett så pass avancerat plagg som byxor med fickor och gylf ändå är.

Om jag skulle sy dem igen tror att jag skulle göra dem lite mindre på alla håll. Byxorna är det av de tre plaggen som jag använt mest.

Midjekorta omlottblusen – Heron Top

Blusen “Heron Top” är sydd i en gammal älskad köksgardin med krasse-mönster. Det är uppenbart att fler i min familj har haft drömmar om Monets trädgård. 

img_32921

Jag tycker att den blev väldigt stilig med allt rynk fram, men tyvärr är mönstret alldeles för kort i midjan för att passa min kroppsform . Jag gav således bort den till min syster Lovisa som föga förvånande bär den med klass och stil.

Stadiga linnet – Bantam Vest

img_20190719_154012_265

Jag köpte ett helt sinnessjukt sidentyg på Medeltida jul-marknaden i Visby i vintras. Det är en reproduktion av nåt flådigt tyg som eventuellt är tapet eller liknande i något svingammalt tyskt slott. Jag köpte det sista på rullen och fick ett bra pris.

Av tyget sydde jag något så otidsenligt som en partytopp.

Mönstret är väldigt rejält, särskilt med detaljen att man syr in sömsmånen så den blir osynlig (verkar heta nåt med franska sömmar på engelska). Om jag syr ytterligare linnen enligt denna modell kommer jag nog välja ett mer följsamt tyg med mera fall – nu kompenserar de fladdriga brallorna på bilden ovan för det historiska sidenets totala prålighet.

Kapsel schmapsel

Sammanfattningsvis misslyckades jag med att göra plagg som matchar med varandra och således har jag fortfarande inte någon minimalistisk garderob. Men det var inte desto mindre kul att sy de här plaggen!

 

Katter till kattälskare

Varje gång jag pratat om inredning med min syster Ellen den senaste tiden har hon hänvisat till en avskalad och naturmaterialig stil.

Tills hennes födelsedag ville jag därför göra något som förhoppningsvis kunde falla henne i smaken. Att hon gillar katter är sedan gammalt. Att jag sedan råkade ha ett rejält stycke grovt, handvävt linnetyg över sedan min experiment med medeltida klädedräkter var bara tur.

e0d0f4648aaf6e094b0d18db6ff2c371.jpg

I min pinterestmapp med katter hittade jag det perfekta underlaget. Den japanska konstnären Miroco Machiko har ett underbart skevt och uttrycksfullt bildspråk.

DSC06927

Jag ritade upp mönstret med en tunn tuschpenna direkt på tyget. Sedan broderade jag stjälkstygn med svart moline-garn (3 trådar, så jag delade garnet på hälften kan man säga).

Jag började med att göra katternas konturer och fyllde sedan på med detaljer. Det är intressant att det alltid dröjer ganska långt in i broderiet tills jag känner att det kommer bli bra, det krävs både nosar och morrhår för att katterna ska komma till liv.

DSC06947

För att göra kudden mer arbetad, skydda hörnen lite och lägga till något mer färgelement lade jag till tygflärpar i i ljusgult, senapsgult och laxrosa hörnorna. Baksidan är svart kläde med en broderad hälsning och årtal. Inspirerad av sagda medeltidsexperiment monterade jag kudden helt för hand.

 

 

 

Näckrosdynan – harmoni i grönt

Jag har älskat Claude Monet lika länge som jag varit en (stundtals i smyg) romantiker. Troligen har Lena Andersson och “Linnea i målarens trädgård” (1985) ett finger med i spelet. Och det går inte över!

DSC_0181

För några par år sedan frågade min vän Katta om jag ville hänga med till Paris en maj-helg. Det ville jag. Sen frågade hon om jag eventuellt möjligtvis kunde tänka mig att göra en utflykt till Giverny för att besöka Monets hem och trädgård. Jag blev knäsvag.

DSC_0193

Trädgården var fantastisk. Vi var båda lite tagna av skönheten. Det var även de mc-knuttar som gick före oss varvet runt näckrosdammen.Trädgården består av lager på lager av blomsterprakt och färgöverdåd. Det går inte att bli mätt (jag återvände i sällskap av min familj ett par år senare till exempel).

20150517_121648

Dagen efter kollade vi på Monets megamålningar på L´orangerie-museet och det är något svindlande med det där impressionistiska sättet att måla. Kludd kludd kludd säger Linnéa i boken. Och det är alla färger. Alla! Ill-lila och neongrönt. Gråbeige och beigegrå. Det är magi att det blir föreställande konst över huvud taget. Jag blev otroligt berörd av att befinna mig i de här ovala rummen. Som att frysa ett ögonblick av perfekt gryning.

Snabbspola fram till 2018! Det är dags för en ny ylledyna.

Jag gjorde en skiss i ett jättestort block, med pensel och bläck. Det är tillfredställande att att skissa med härliga tekniker. Jag har annars lätt att fastna i ett en skiss ska vara på ett tunt, prassligt papper med nån kass blyertspenna. Då blir det sällan av att jag skissar. Men jag börjar mer och mer inse att skissandet kan vara en intressant och givande del av skapande-processen. Jag drivs mycket av “jag vill börja NU!” och kanske kan en skiss också svara mot den känslan (ibland).

Skiss av näckrosblad

På en Broderi-aw tog jag de första stapplande stygnen på vad som några månader senare blir en slags Monet-parafras i ull.

DSC06941

Broderiet är gjort i blandade ullgarner från alla håll och kanter. Botten är svart kläde. Näckrosbladen är gjorda i schattersöm, övriga broderier i schattersöm, plattsöm och ett och annat stjälkstygn.

DSC06938

Dynan är kantad med dubbelvikta tygremsor, som en slags tygremsornas kavelfrans.

DSC06943

Baksidan är en stuvbit av ett Morris-tyg som jag hade liggande efter att vi klätt om kökssoffan.

DSC06940

Näckrosdynan passar som av en händelse otroligt bra både i vår soffa och under kinden när man vill ta sig en tupplur och drömma om Giverny.

Två långa hajar två väldiga koltrastar

DSC00628 I samband med utställningen Dela Vantar på Hemslöjden i Skåne unnade jag mig stickboken “Kulturkoftor” av Cecilia Dackenberg. Hela boken är fylld av mönster tätt sammankopplade med utmärkt storytelling till olika kulturpersonligheter vilket jag är mycket svag för. Det gör stickningen som en del av en utklädningslek där jag får vara Siri Derkert, Kurt Cobain eller deltgare i Andréexpeditionen.

Som av en händelse hade jag ett utmärkt garn i gömmorna till mönstret “En diktares ullstrumpor”, ett blå och silverglittrigt sockgarn från Limmo Design.

DSC00630

Strumporna är en tolkning av de strumpor den chilenska diktaren Pablo Neruda hyllar i bland annat följande rader:

Djärva strumpor,
mina fötter blev två fiskar av ylle
två långa hajar
blå som havet, ultramarin,
genomstugna med en tråd av guld,
två väldiga koltrastar
två kanoner,
mina fötter hedrades på detta sätt
av dessa himmelska strumpor.

Visst kan man fila och smörja och måla naglarna för att muntra upp sina fossingar. Men jag kan inte tänka mig något som liknar detta! Koltrastar som flaxar genom skymningen. Hajar som stegar fram i mörka korridorer. Hedrande var ordet.

DSC00629

Mönstret är skrivet för stickor 3,5. Limmos sockgarn är dock i tunnaste laget för den stickstorleken så jag valde största storleken och körde på stickor 2,5 istället. Enda övriga justeringen är att jag gjorde ihoptagningarna vid tårna något flackare än mönstret, med tre varv mellan ihoptagningarna istället för två.

 

Fullampans nya kläder

DSC_0136

Det var en gång en sliten gammal bordslampa. Den kom säkert från ett stort svenskt möbelvaruhus. Dess fot var anonym och dess skärm hade varit käck och röd men blekts av en obönhörlig sol i fler lägenheter än den kunde räkna.

Vad gör man med en sådan lampa? Den är ju ok när den är tänd, för den fyller sin funktion men den är sannerligen ingen fröjd för ögat.

Jag gav mig på ett riktigt klassiskt garngraffitihack och bestämde mig för att ta lit lyxiga garnrester och ge den sorgliga uppenbarelsen en ny kostym.

Färgerna valdes för att skava lite mot varandra. Jag tänkte mycket på personer som broderar på bussäten och klär in hela lyktstolpar i garn. Jag uppskattar folkliga utsmyckningar av det offentliga rummet!

Jag stickade tre delar, på rundsticka med 2*2-resår stickades en tub till lampskärmen, till foten och “benet” slätstickade jag delar som jag monterade genom att sy fast dem runt respektive lamp-del.

Och om slutresultatet kan jag bara skrika och tappa hakan ungefär som deltagarna i den gamla goa gör-om-mig-extremt-mycket-med-skönhetsoperatationer-serien The Swan. Tycker ni att detta kvalar in som en Barbie-makeover i lampornas lysande värld?

DSC_0143

Jag ska bygga nånting stort och vackert/Som jag ska krossa dig med

punk1

Om jag plötsligt skulle ställas inför valet av vilken subkultur jag skulle vilja tillhöra skulle jag eventuellt kasta estet-stilen och indiepopen över bord och hänge mig åt punk.

Jag har länge suktat efter en jacka med tuff rygg. Och nu när jag jobbar på kontor såg jag min chans att sporta stilen. Invigde den här kavajen på en kreativ workshop på ett departement – vilket är bara nästan så motsägelsefullt som det låter.

punk3

Det är helt enkelt en något för liten kavaj uppsnappad på Beyond Retro dekorerad med yllebroderier och applikationer.

punk2

Som en kollega sammanfattade kavajen – business in the front, party in the back.

punk detalj

Avslutningsmusik: Pascal – Jag vill ju bara