What would Leonardo do

Jag har fastnat för en onlinekurs i teckning. Närmare bestämt klassisk porträtt-teckning enligt renässansmannens metod. Mannen som avses är såklart Leonardo Da Vinci.

Jag har blivit guidad i olika blyertspennor och mjuka sudd och kolkritor.

Det är skuggor av olika valörer. Skuggor skuggor skuggor. Jag älskar färger. Och har länge närt en dröm om att erövra måleri som vuxen. Och med erövra menar jag att känna att jag behärskar det. Att det blir lite som ett språk. Och jag har trott att vägen dit skulle gå via syrenlila och knallrosa och smutsgrön och kleinblå.

Det har överraskat mig att blyertsen är så vilsam.

Har inte tänkt på att sudda skuggor ritade med B6 sen mellanstadiet?

Hur länge kommer den räcka. Vilan. Leonardos vila?

Alone together sweater

Den coolaste på stickade internet heter just nu Lærke Bagger och det du ser här är en tröja enligt hennes mönster. Den heter Alone together sweater och är ett av alla kulturella uttryck från pandemins restriktioner som redan känns overkligt nostalgiska.

I höstas hetsstickade jag min ATS på dragon gate ihop med massa likasinnde. Det var kul men efteråt fick jag gå på akupunktur för min ömmande axel..!

Jag skaffade en greige bottenfärg och fyllde på med väl valda snuttar i blandade färger. Flera föreslog att man kunde göra sin ATS helt på slump färgmässigt. Jag kände mig underligt provocerad av den idén.

Mönstret finns på Instagram!

Här är den ena sidan

Och den andra. Viktigaste teknikerna är att knyta ihop garnändarna och en kantmaska som kallas för röven.

Den färdiga tröjan är perfekt utanpå pyjamasen. Skänker värme och coolness. Allt man önskar sig.

Allt är färg

Jag önskar ofta att jag älskade att måla. Sanningen är att jag gjorde det så länge att det är en del av min identitet. Men nånstans har vi fått en fnurra på tråden. Så nu går jag och måleriet i parterapi och dagens uppgift var att bekanta sig med färg.

Jag fick flera djupa insikter. Som att man kan rensa bort färger man inte gillar från sitt penn-stall. Man får lov att blanda tekniker på samma papper.

Att blanda färgkartor utifrån bilder man gillar är som en upptäcktsfärd. Skulle haft lite mer blått i det grå?

Den där turkos dörren. Inget är som sån turkos.

Det skulle väl vara sån amaryllisgrön isf.

Sagan om mitt sprättspree

Jag sprättar och repar. Det är konstigt. Det är inte min grej ™️. Jag lägger till. Gör klart. Är klar.

Men nu river jag upp. Tänker om. Testar nåt annat. En kjol blir en kavaj. En klänning blir en annan klänning. En annan klänning får en krage. En skjorta tas isär. Hur ska den sättas ihop?

En tio år gammal halsduk repas upp. Den var ändå för bred. För kort. För varm. För tjock. Men gotlandsgarnets fluff älskar jag ännu. Också svär jag lite när det tovat ihop sig. Sliter. Lär mig att en lätt hand är ibland ännu mer effektiv än en stark.

Helt och hållet hönsestrik

Jag vill bara visa att jag stickat en så otroligt fet tröja. Det är flerfärgsstickning överallt. Det är något jag länge trott var omöjligt. Men allt som krävdes var lite tid. Och lite övning.

Här får den glänsa i augustisolen på Maderö.

Mönsterbårderna har jag plockat från pinnade och sparade stickningar jag hittat på interwebz. Det var viktigt för mig att hitta en harmoni i tröjan, även om den är total mönsterbonanza. Den observanta kan se att samma bårder återkommer på ärmarna som på bålen och oket, om än i olika färgställningar.

Tröjan är stickat på stickor 3,5 i fruktansvärt underbart handfärgat lammullsgarn från Tant Kofta.

Jag ville att tröjan färgmässigt skulle ha ett behagligt och kraftfullt tema. Jag är 0% främmande för att välja färger på känsla, efter hand. Men den här gången tog jag hjälp av min begåvade vän Matisse. Inför garnbeställningen utgick jag från den här softa damen vilket hjälpte mig att begränsa urvalet.

Efter att jag fått hem första batchen beställda garner insåg jag efter ett par dagar att jag behövde komplettera med den ljuslila kulören Slöa knivar. Det var viktigt att hitta många kombinationer av färgerna där de funkade tillsammans och mönstret också syntes.

Skissade och funderade en hel del innan jag skred till verket.

Sen var det bara att plöja på. Tröjan följer Anna Bauers beskrivning av Helt Ok Tröja i hennes första bok. Notering till mig själv: jag stickar väldigt tätt med flera färger. Tur man lärt sig det magiska i att blocka ut ett plagg när det är klart, så man kan få det att passa.

Nog om mig! Nu ska jag och tröja uppleva hösten!

Härmapa i Rodebjerblus

Ibland funderar jag på hur mycket jag egentligen påverkades av att jag bodde i det distrikt där Piratpartiet var allra mest framgångsrika i EU-parlamentsvalet 2009 (Ryd i Linköping). [insert evigtsscroll när jag letar efter en bra bild på mig i Ryd]

Okej det här är väl preskriberat och antagligen ingen som ville återse och frågan är om det verkligen är overallfestande och torrentprogram som ligger bakom min drivkraft att kopiera. Eller om det är en hård kärna av DIY-estet som finns innanför allt kött?

Hur som helst. Om man tillhör segmentet köpstark klädintresserad kvinna så vet man att Rodebjer är ett jäkligt hypat och allmänt underbart klädmärke. De gör återkommande en skitfin blus som heter Tennesse Twill

Jag ville ha en egen. Men slippa köpa en. Dessutom hade jag ett skitfint sidentyg i tyglådan som jag fått av Olles moster Gullög.

Sagt och gjort. Jag frågade Victoria om hon kunde spana in detaljerna på sin TT och baserat på det gjorde jag en noggrann skiss.

Jag använde en befintlig monki-klänning som mall för att fånga ungefärliga mått, och formen på pingvinärmen.

Att sy är för mig att aktivt dela upp momenten, vissa saker är härliga att ägna sig åt typ 20 timmar åt gången. Men att sy tycker jag 80 minuter är ett bra maxtak. Man får göra en sak i taket. Tex stryka och nåla jättelånga band.

Det är viktigt att prova så man hinner upptäcka att man satt midjan 20 centmenter för långt ner.

Sen plötsligt var den klar!

Känner spontant att jag vill ha den jämt. Så får väl undvika tomatsås och rödvin framöver 😦

Ha en skön sommar i era polyesterplagg – jag ska jäsa på balkongen i min sidenpiratkopia 🏴‍☠️

Nåt nytt i kråksången

Det har varit jullov. Det har varit långt och klassiskt i den bemärkelsen att jag har hunnit bli uttråkad, kollat i frysen och plockat upp lite gamla stycken av trä.

Ett blev, eller håller fortfarande på att bli, en sked att sleva salt med. Några tvättklämmor i gammal stil har också jag också fått fason på. Men det som var nytt var en bandgrind.

Vävning må vara den äldsta av textila tekniker, och går att genomföra hur enkelt som helst. Men i mitt huvud har det alltid varit förenat med otroligt storslagna projekt.

Vävar ska Sättas Upp. De samlar troligen damm och kanske dåligt samvete i olika källare. Det som kommer ur den är oändligt breda juldukar och andra släktklenoder med eviga värden. Oavsett den tekniska nivån så är det lätt att känna prestationsångesten redan här.

Så läste jag Kerstin Neumüllers beskrivning av hur man täljer en enkel bandgrind och väver sig ett litet band i tidningen Hemslöjd. Sagt och gjort.

Hittade en riktigt torr, gammal skiva en i trä-lådan. Gick loss med kniv och det minsta borret. Ska inte säga att det var jättelätt för det var ganska svårt att få det jämt och att ta bort lagom lite material åt gången. Jag oroade mig en del för att tänderna skulle bli för smala och gå av. Kände mig för en gångs skull räddad av sandpappret!

Det var helt omöjligt för min väv-novisa hjärna att göra sig en bild av hur färgvalen på varp och inslag skulle bli. Stack ner en hand i garnlådan och upp kom lite rosa, rött, gult orange och blått. Landade i en slumpartat femtiotalstapet?

Nu finns det iallafall ett kit! Och chans på fler svajiga band, för det var även kul!

Vad ska då detta bli? Presentsnöre? Nyckelband som räcker ner till knäna? Vad mer kan man väva på en bandgrind?