Decenniets koftor

För tio år sen stickade jag min första kofta. Tänkte att vi skulle ta oss en titt på den och dess efterföljare!

Här ligger samlingen i en klassisk härva.

Det här är min första! Köpte garn på Gotland sommaren 2010 och designade sedan ett eget mönster (!). Garnet är från Gotlands spinneri och troligen det tvåtrådiga Sårk i en ofärgad mörkgrå och en färgad gyllengul.

Modellen är raglan men med isydd ärm, ganska kort rygg och en stor sjalkrage som är upplockad längs hela framsidan.

Den är varm och fluffig och får alltid kärleksfulla kommentarer när jag bär den!

Alltså! Den här rackaren, stickad efter ett retro-mönster köpt hos Tant Hulda i Lund. Det var mitt första större projekt på tunnare stickor (typ stickor 3) och dessutom det här bubbelmönstret på bröstet. Level up alltså! Den är stickad i ett väldigt mjukt och väldigt rostrött alpackagarn (Iloyarn Alpacka Superfine)

Till historien hör att jag köpte även retro plaststickor som jag stickade på. Under den här tiden reste jag väldigt mycket i jobbet. Först tog jag med mig den i min incheckade weekendbag till Finland (där jag skulle demonstrera en digital tavla för planering på sjukhusavdelningar på nån sorts hälsomässa). När jag packade upp mitt sticke tror ni inte att de gula stickorna i plast var av på flera ställen??

Men det tar inte slut där. Ett par månader sedan stickade jag fortfarande på koftan och reste fortfarande ganska mycket. Den här gången satt jag på tåget till Norrköping där jag skulle plocka upp en hyrbil och köra ner till Västervik (för att hjälpa en avdelningen på sjukhuset att komma igång att använda nämnda planeringsverktyg). Jag stiger av tåget, hämtar nycklar på Pressbyrån, sätter mig i bilen, startar motorn. Drabbas av en insikt. Resväskan. Den är kvar på tåget!

I väskan låg såklart min favoritjeans, mina favoritsneakers och inte minst en färdig och en påbörjad ärm! Oh lord.

Jag fick aldrig tillbaka resväskan. Men jag fick tag på mer garn och så småningom/mot alla odds blev den klar, tröjan.

Knapparna är förresten från Mattsons Band på Kungsgatan i Stockholm. Saknar dem!

Den här gråa är stickad i entrådigt ullgarn, även det från Gotland – Eko Strand från Ateljé Huskroken, även mönstret är från Huskroken.

Det är en enkel, lätt men varm kofta med ett strukturmönster i form av en lite obalanserad resår kan man säga. Passar till allt!

Bästa detaljen är ändå de handgjorda knapparna i samma garn som koftan. Ganska meningslösa som funktionella knappar, men fina!

Ännu en favorit! Flaum av Justyna Lorkowska stickad i ett lätt och luftigt garn, även detta från Gotland. Ull och piano ligger bakom det.

Den här har jag visat tidigare! Jäkligt maffig! Ganska svår att få plats med under jackan (och lite gles att köra utan jacka). Min tuffaste kofta? Cable Bomber från Wool and the gang!

Får man kalla tröjor för koftor? Den här är ju från Celia Dackenbergs Kulturkoftor så den borde räknas. Allt jag tänkt om den kan ni läsa här 🙂

Också denna cirkus-kragödle-dröm! Senaste tillskottet i samlingen och bäst hittills!? Solange Cardigan av Westrand Sisters. Succé.

10 år och 7 koftor senare stickar jag på det nya heta – nämligen en väst.

Author: hamstersally

Mitt slöjdande är drömmen om det färdiga föremålet, hur materialen känns i handen, teveserierna jag ser medan jag håller på och en ständig ström av intryck som sparas och bearbetas. Jag gillar fula kläder och dålig musik. Jobbar med UX- och Service Design. Älskar teater.

2 thoughts on “Decenniets koftor”

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s