Cryo clothing

Kryonik avser förvaring av en människa eller ett däggdjur i låg temperatur, vanligtvis −196 °C, med ambitionen att senare återställa vederbörande till normal temperatur vid god hälsa.” (Wikipedia)

Tänk om man fick frysas ned och sedan bli uppväckt från de döda! En så skrämmande dröm.

Förra året besökte jag utställningen Framtiden börjar här på ArkDes i Stockholm. Där ställdes bland annat ut det “kit” (kit är verkligen en underdrift i det här fallet) man får ha hemma och som ska användas så snabbt som möjligt när man dör om man nu vill bli nedfrusen för att kanske sedan bli uppväckt från de döda om några år! För den nyfikne finns mer info här: https://www.cryonics.org/

Något som legat dött, dock inte speciellt kallt, i min garderob i ett jäkla bra tag är kassen full med trasiga kläder. Plagg som visade sig inte ha evigt liv! Men som med uråldrig teknik kan uppväckas från de döda! Jag välkomnar er till Cryo Clothing!

Prickig jeansskjorta från Monki

Född: Inköpt på Tradera våren 2019 Död:I höstas när jag plötsligt upptäckte att tyget vid ärmens knäppning hade gått sönder i sömmen

Cryo techniques: Lappade den på insidan och sydde sashiko-inspirerade stygn med vit sashiko-tråd

Fladdrig kavaj från FGL

Född: Inköpt hösten 2017. Död: Lagad flera gånger! Den tunna, tämligen glesa linneväven ger en perfekt sjavig kavaj. MEN! Den går sönder snabbt, kanske extra snabbt här i Stockholm känt för sina vassa armbågar.

Cryo techniques: Tidigare lagningar blev förbättrade med lappar på undersidan. Hoppas att den klarar sig lite längre den här gången!

Bralla i halvlinne från Nygårdsanna

Född: Ja, några år sen?? Död: Skulle sätta mig på huk under en repetition. Tror ni båda knäna sa “Hello!” samtidigt? Ni tror naturligtvis rätt.

Cryo techniques: En av Olles avlagda skjortor fick stanna i dödsriket för att hjälpa bland annat dessa bralls tillbaka till livets lidande. Tillsammans med ovan nämnda sashiko-garn. Sjukt värd investering, jag vet inte vad det är men garnet är liksom både lätt och fluffigt så det drar inte sönder tyget så lätt.

Frihetsjackan från Flash

Född: Om inte detta är en trotjänare vet jag inte vad en trotjänare är. Mamma betalade denna svarta linnejacka på Flash i Lund typ 2002. Jag minns framförallt att jag hade på mig den när jag på kvällen efter skolavslutningen i nian vandrade Dalbys cykelvägar fram och kände mig så fruktansvärt fri. Död: Odödlig. Men i behov av lite kärlek!

Cryo techniques: Använde blått sashikogarn och utforskade lite olika sorters stygn och mönster med stygn. På några ställen behövdes regelrätta lappar, dessa är rester från förra årets stora projekt medeltidskläder (kanske skriver mer om det en annan gång).

Välkomna tillbaka till den här sidan! Tack vare er välkomnar jag hösten som en chic boro-brud!

Katter till kattälskare

Varje gång jag pratat om inredning med min syster Ellen den senaste tiden har hon hänvisat till en avskalad och naturmaterialig stil.

Tills hennes födelsedag ville jag därför göra något som förhoppningsvis kunde falla henne i smaken. Att hon gillar katter är sedan gammalt. Att jag sedan råkade ha ett rejält stycke grovt, handvävt linnetyg över sedan min experiment med medeltida klädedräkter var bara tur.

e0d0f4648aaf6e094b0d18db6ff2c371.jpg

I min pinterestmapp med katter hittade jag det perfekta underlaget. Den japanska konstnären Miroco Machiko har ett underbart skevt och uttrycksfullt bildspråk.

DSC06927

Jag ritade upp mönstret med en tunn tuschpenna direkt på tyget. Sedan broderade jag stjälkstygn med svart moline-garn (3 trådar, så jag delade garnet på hälften kan man säga).

Jag började med att göra katternas konturer och fyllde sedan på med detaljer. Det är intressant att det alltid dröjer ganska långt in i broderiet tills jag känner att det kommer bli bra, det krävs både nosar och morrhår för att katterna ska komma till liv.

DSC06947

För att göra kudden mer arbetad, skydda hörnen lite och lägga till något mer färgelement lade jag till tygflärpar i i ljusgult, senapsgult och laxrosa hörnorna. Baksidan är svart kläde med en broderad hälsning och årtal. Inspirerad av sagda medeltidsexperiment monterade jag kudden helt för hand.

 

 

 

Näckrosdynan – harmoni i grönt

Jag har älskat Claude Monet lika länge som jag varit en (stundtals i smyg) romantiker. Troligen har Lena Andersson och “Linnea i målarens trädgård” (1985) ett finger med i spelet. Och det går inte över!

DSC_0181

För några par år sedan frågade min vän Katta om jag ville hänga med till Paris en maj-helg. Det ville jag. Sen frågade hon om jag eventuellt möjligtvis kunde tänka mig att göra en utflykt till Giverny för att besöka Monets hem och trädgård. Jag blev knäsvag.

DSC_0193

Trädgården var fantastisk. Vi var båda lite tagna av skönheten. Det var även de mc-knuttar som gick före oss varvet runt näckrosdammen.Trädgården består av lager på lager av blomsterprakt och färgöverdåd. Det går inte att bli mätt (jag återvände i sällskap av min familj ett par år senare till exempel).

20150517_121648

Dagen efter kollade vi på Monets megamålningar på L´orangerie-museet och det är något svindlande med det där impressionistiska sättet att måla. Kludd kludd kludd säger Linnéa i boken. Och det är alla färger. Alla! Ill-lila och neongrönt. Gråbeige och beigegrå. Det är magi att det blir föreställande konst över huvud taget. Jag blev otroligt berörd av att befinna mig i de här ovala rummen. Som att frysa ett ögonblick av perfekt gryning.

Snabbspola fram till 2018! Det är dags för en ny ylledyna.

Jag gjorde en skiss i ett jättestort block, med pensel och bläck. Det är tillfredställande att att skissa med härliga tekniker. Jag har annars lätt att fastna i ett en skiss ska vara på ett tunt, prassligt papper med nån kass blyertspenna. Då blir det sällan av att jag skissar. Men jag börjar mer och mer inse att skissandet kan vara en intressant och givande del av skapande-processen. Jag drivs mycket av “jag vill börja NU!” och kanske kan en skiss också svara mot den känslan (ibland).

Skiss av näckrosblad

På en Broderi-aw tog jag de första stapplande stygnen på vad som några månader senare blir en slags Monet-parafras i ull.

DSC06941

Broderiet är gjort i blandade ullgarner från alla håll och kanter. Botten är svart kläde. Näckrosbladen är gjorda i schattersöm, övriga broderier i schattersöm, plattsöm och ett och annat stjälkstygn.

DSC06938

Dynan är kantad med dubbelvikta tygremsor, som en slags tygremsornas kavelfrans.

DSC06943

Baksidan är en stuvbit av ett Morris-tyg som jag hade liggande efter att vi klätt om kökssoffan.

DSC06940

Näckrosdynan passar som av en händelse otroligt bra både i vår soffa och under kinden när man vill ta sig en tupplur och drömma om Giverny.

Jag ska bygga nånting stort och vackert/Som jag ska krossa dig med

punk1

Om jag plötsligt skulle ställas inför valet av vilken subkultur jag skulle vilja tillhöra skulle jag eventuellt kasta estet-stilen och indiepopen över bord och hänge mig åt punk.

Bildkälla

Jag har länge suktat efter en jacka med tuff rygg. Och nu när jag jobbar på kontor såg jag min chans att sporta stilen. Invigde den här kavajen på en kreativ workshop på ett departement – vilket är bara nästan så motsägelsefullt som det låter.

punk3

Det är helt enkelt en något för liten kavaj uppsnappad på Beyond Retro dekorerad med yllebroderier och applikationer.

punk2

Som en kollega sammanfattade kavajen – business in the front, party in the back.

punk detalj

Avslutningsmusik: Pascal – Jag vill ju bara

 

 

Alla vännerna från Facebook-chatten

Det måste klargöras att allt som publiceras här inte kommer leva upp till de krispiga nyheternas behag.

Facebook-kudden har nåt år på nacken och är inte bara ett broderi med figurer från en populär chat-tjänst utan även mitt första försök på kavelfrans. Jag älskar chatt och jag älskar kavelfrans.

Dekalerna i facebookchatten är töntiga små figurer, ofta med starka känslor, som man kan använda för att slippa komma på en ny synonym till “det blir asgrymt” eller “helvete”.

Det är ju inte direkt ett nytt inslag med uttrycksfulla gubbar varken i konsthistorien eller i den textila.

Här är till exempel ett (antagligen) galet lejon som först sågs på en flamskväv och som den kompetenta brodösen Elin Jantze placerade i en väldigt fet borg. Läs mer på mednalochtrad.blogspot.se

Och om någon mot förmodan undrar vad som är fett med kavelfrans så kolla bara på vanten här nedan, från 365slojd.se. Den som vill lära sig bör genast starta den här filmen: Youtubes bästa film om kavelfrans

Och här är således kudden:

DSC_0025

Jag har använt yllegarn, och en snutt silvergarn och sytt schattersöm, klyvsöm, franska knutar, stjälksöm mm. Botten är blått kläde och baksidan är i svart sammet. Fransen är gjord i samma garner som använts i broderiet. Jag klippte upp den och ångade den efter att jag monterat kudden.

 

Här är den brudjackan

DSCF9813

Jag visste att jag skulle gifta mig och bara det var ju anledning till både pepp och pirr i alla kognitiva och sensitiva förmågor!

Alla som hört talas om konceptet bröllop vet att man brukar ha kläder på sig. Det tänkte jag också ha.

Men jag visste att jag absolut inte ville ha en vit brudstass. Det kändes fånigt att göra anspråk på nån sorts oskuld. Och sen har jag dokumenterade problem med uniform klädsel. Kalla det “punk”. Kalla det “motvalls”.

Jag ville vara cool.

Alltså helst jättecool.

Men också romantisk.

Och jag ville gärna ha nån fet slöjd involverad. Nåt häpnadsväckande.

Men gärna lite modernt också för jag är ju ingen dalkulla (utan en gåsa-tös från Skånes catwalks)

Jag hittade en SÅ PASS LJUV 40-tals klänning i ljusblå spets med ljusrosa underklänning för ett väldigt överkomligt pris på en Facebookgrupp för vänner av vintage. Tror ni den satt som en smäck? Det gjorde den. Det enda som behövdes göra var att byta ut några smutsiga klädda knappar mot glammiga pärlemorknappar värdiga en sjöjungfru. Men det var defintivt inte tillräckligt med slöjd.

Jag skrev till Floda hemslöjd för tips och insåg samtidigt att en klassisk påsömtröja är det egentligen inte tal om.

Jag konsulterade Jenny Hellströms mönsterbok “Sy! Från Hood till skjortklänning” och fann den rara jackan Fleur med sin imponerande krage.

Jag tänkte på min gamla idol David Bowie och hoppades på att han skulle skicka sin stil-välsignelse.

Sen drog jag igång.

Jag köpte några meter off white ylletyg i Korps stånd på Sy-festivalen i Älsvjömässan. Jag fyndade jag dessutom ett gäng härvor broderigarn i ganska konstiga varianter på kanariegul, apelsinskalsorange och skrikrosa. Det kändes bra.

DSC_0005

Jag skissade på kompositionen för broderierna. Jag ville ha några klassiska påsöm-iga blomfigurer. Jag ville gärna få med hjärtan. Jag hoppades på att klämma in ett fredsmärke.

 

På syfestivalen, på internet och i “Yllebroderier – berättande folkkonst från Norden” gjorde jag närstudier av blommor, blad och deras stygn.

DSC_0013När jag var nöjd med kompositionen ritade jag ut mönstret på jackans delar och stack ner handen i garnlådan för att hitta några feta färger.

Efter detta följde ett tämligen hetsigt men lågintensivt arbete på det sätt som broderi är. Jag var bänkad i soffan i princip varje kväll och harvade av olika tv-shower, serier och podcasts som sällskap till stygnen. Och det var roligt hela tiden!

Plötsligt var det klart!

dav

Jag sydde ihop jackan på maskin och knatade ner från kontoret till Sidencarlson på Drottninggatan för att köpa ljusrosa siden att fodra kalaset med. Istället för att göra kragen i dubbelt ylletyg fodrade jag även den med sidentyget. Jag skaffade ett par glittriga hyskor och hakar på Mattssons Band på Kungsgatan. Jag handsydde förstygn längs med alla kanter på jackan för att de skulle ligga riktigt snyggt.

 

Sen gjorde jackan sin thing. Det var fint att ha ett plagg som kunde hjälpa till att hålla ihop det fladdrande hjärtat uppför altargången.

DSCF9765

Och imponeringsfaktorn var helt klart tillfredställande.

Och nu: Närbilder!!!!

DSC_0017

DSC_0014

DSC_0021

 

Min enda sammanfattning på detta är att det var askul att göra sitt största broderiprojekt nånsin. Gör det!

 

Fotocredd till Erik Grenestam, Johannes Ahlström och Emma Håkansson