Nu är det alldeles strax semester och därför paus i en av mina mest förekommande arbetsuppgifter.
Att rita i marginalerna. Finns det något viktigare?
Utkanterna och dess linjer
En sommarklänning
När killen i kiosken skämtsamt frågade om jag förutom salt kola och jordgubb ville ha regnbågsglassen fattade jag ingenting och svarade barskt men glatt att den lämnar jag till barnen.
Tio minuter senare rasslar det till, och den här gången är det inte en duva som letar skatter i buskagen utan kopplingar i min hjärna som nåt fram till varandra:
Min klänning är ju för sjutton en jäkla regnbåge!!!!
Ännu ett fynd i tyglådan. Tror mamma köpte det som gardintyg till stugan, men något stoppade henne från gardinprojektet och jag fick ta över några meter glassrandigt.
Det är inte helt lätt att frifräsa en fungerande omlottringning i vävt tyg. Lärde mig den här gången att både stryka fast lite vlieseline och sy en infodring för att den inte skulle flärpa upp. Sen är det insnitt i sidorna och en lätt utställd kjol. Hål i ena sidan för att kunna knyta banden.
Passade i Hagaparken och jag hoppas den ska passa på stranden!
Kortbyxor
Det är sommarnatt på balkongen. Äntligen har den förvandlats till en lummig fristad, efter dagens dallrande värme och vårens karga kyla.
Och jag har nya shorts.
Shorts kan vara svårt. Kännas avklätt och oseriöst. Men med ett fybd från tyglådan och Merchant and Mills mönster The Strides känner jag mig både korrekt och kul. Det är riktigt seriösa doningar, med fickor och veck och hällor och gylf.
Det här hotet om att sommaren som ska sådär varm och evighetslång som 2018 gjorde nåt med min syförmåga. Eller egentligen med min sprättförmåga. Någon sa: “att sy är att sprätta”. Att gilla att sy är egentligen att gilla att klippa trådar, pressa sömmar, nåla – och att behöva ändra. Det vill säga sprätta.
Jag har en “ny” sprätt från 2005 som jag alltid sticker mig på. Min bästa sprätt är den jag stulit från mammas syskrin. Förlåt!
Och jag sprätter vidare. I sommarsol. Med sommarklänningar av tyglådefynd och jeanskjolar i skallen.
Det kändes som allt men det var nästan inget
Under fyra år har jag flera gånger i månaden förberett repetitioner med min improvisationsteatergrupp Fri Roll. Gruppen är sprungen ur en gör det själv-kultur där vi genom att förkovra oss i impro-littertur, titta på andra och tänka själva har testat oss fram till det vi älskar mest: improviserad dramatik.
Varje improögonblick är på samma gång helt unikt och trivialt. Det är bara påhitt i stunden. Vi planerar våra repetitioner för att bli mer lekfulla, bättre på att följa den röda tråden, bättre på att utveckla karaktärer, bättre på att bråka, bättre på att avsluta historian. Vi handplockar försiktigt exakt rätt samarbetslek, exakt rätt tramsiga associationsring, exakt rätt rörelseövning för att skapa den där sjuka och magiska upplevelsen av att när vi väl kör en scen; då kan vi på en gång läsa varandras tankar och allt som händer känns förutbestämt. Känslan av de där rosiga pärmarna är att de omfamnar något magnifikt.
Varje pass består av ständigt återkommande beståndsdelar. Vi checkar in. Vi värmer upp. Vi tränar. När jag bläddrar i boken känns det så futtigt. Alla pass inleds med en runda. Det är väl framförallt det den här boken innehåller. En påminnelse om att ha en runda. Så påtagligt att gå igenom flera år av något som känns storslaget och bli så fullständigt underväldigad av dessa obegripliga och repetitiva listor.
Vi checkar in. Vi värmer upp. Vi tränar.
Allt annat är i ögonblicket.
Trollhummer productions
Det började för flera år sen. Som romantisk åttiotalist saknade som vanligt det Tidiga Internet, mer specifikt eran av smeknamn. Facebook kändes som gula sidorna och jag saknade att folk kunde heta sina internetnicks. (Hej monotux!)
Sagt och gjort fixade jag ett nytt smeknamn. Högtidligt trolligt lade jag till ett nytt mellannamn. Trollhummer. Det är också namnet på små vattenvarelser. Sen blev det också namnet på min fantasiverksamhet.
Trollhummer productions är mitt produktionsbolag. Vi gör nästan allt inom konst.
Tröjan är ett traderaköp från other stories. Tråden är ullgarn i olika valörer.
Hejdå!
Lappat kort ligger
Till sist blev livets första lapptäcke klart. Vissa slöjdprojekt ligger till sig i månader. I år. Ibland gör det inget, de seglar iväg från den mentala kartan och ut i evigheten. Andra ligger som betongsuggor och det känns som att all eventuell kreativitet ligger tryckt på andra sidan. Onåbar.
Det var bara att greppa sashikotråden och skrida till verket med de sista stygnen. Mot slutet var allt så fruktansvärt snett att jag helt sonika klippte av en bit för att undvika generalspader.
Tack till Gullög för elefanterna, Johanna för det blommiga lakanet, Japan för stjärnbilderna, Olle för de gamla byxorna, medeltida projekten för baksidan, samlargenen för resten.
Det är större än min teve och det är det viktigaste.
Det är mest sytt på maskin, och sen “qviltat” med sashikotråd och förstygn.
Ses!
Hylla vår hylla!
Det kanske inte är uppenbart för utomstående, men vår 3D-skrivare var i stort behov av ett bo. Den stod och skrällde i ett hörn helt själv. Så när jag upptäckte Erik Eje Almqvists anpassade ritningar av Enzo Maris lättbyggda möbler blev saken snabbt biff.
Valet föll på Gun Kessles hylla. En stabil pjäs med stora varitionsmöjligheter. Vi ville att den skulle rymmas i hörnet innanför både fönsterbräda och kroklist, så den fick bli kortare och smalare än origianlutförandet.
Några ritningar och beräkningar av materialåtgång gjordes. Sen bar det av till närmsta bygghandel för att köpa planhyvlat. Följt av ännu mer mätningar och så fram med min favorit, japansågen.
Vi har en liten portabel tving/hyvelbänk som vi brukar montera på mitt bästa möbelköp någonsin – den äldre varianten av Ikeas kökspall Bekväm som är överraskande stabil (och fraktades medelst cykel en regnig dag min första vecka som student i Linköping 2006 inför att jag fått tillträde till ett korridorsrum)
Enda nackdelen med Erik/Enzos möbler är väl egentligen att de ska hamras ihop. För ett par år sedan när vi byggde panel i vardagsrummet uppade jag mina skills i att hamra rakt och effektivt, men det är fortfarande en syssla jag inte är helt övertygad om att mina grannar uppskattar. Hur som helst limmade och förborrade vi för spikarna för att det skulle blir ett lite enklare jobb.
Rakt blev det det också! Badrumsmattan fick vara stötdämpare under hammaren. Som synes förenklade vi stagen som håller ihop hyllan. Vi hittade inte heller planhyvlade brädor i dimensionen 300*22 mm, så körde på stavlimmade hyllplan istället.
Nu pryder Guns hylla sin plats, perfekt i hörnet! Hurra!
Tack till Solna bibliotek för det här året
Viktigaste kulturupplevelsen i år kan faktiskt ha varit att jag på allvar återvände till folkbiblioteket. Mitt närmaste ligger i Solna centrum och jag älskar det. Ibland åker jag dit när jag är på dåligt humör och inom en timme är jag lugn.
Jag gillar allt med bibblan. Att smyga runt bland hyllorna. Sakta lära sig hitta. Unna sig att låna fler än man hinner lösa. Komma på att man skulle dubbelkolla en grej i en bok på religionsavdelningen. Göra det. Bläddra igenom Elle. Bläddra i en serieroman.
Mysigast var när en äldre indisk kvinna bad mig ta en bild på henne bland alla böcker för hon ville visa sin bokklubb när hon återvände hem efter några veckor i Sverige. Hon ville skryta utomlands med biblioteket på Solna C.
Alla de här fick jag låna! Och även om nån blev lite försenad var det ändå billigare än en enda månad med en bokapp!
📕Nordenhof, Asta Olivia, Pengar på fickan
📗Folkesson, Tove, Kalmars jägarinnor
📙Kristof, Agota, Den stora skrivboken ; Beviset ; Den tredje lögnen
📕Unnes, Elin, Den parfymerade trädgården
📗Häger, Björn, Intervjuteknik
📙Vuong, Ocean, En stund är vi vackra på jorden
📕Folkesson, Tove, Sund
📗Winterson, Jeanette, Det finns annan frukt än apelsiner
📙Knausgård, Karl Ove, Morgonstjärnan
📕Brøgger, Suzanne, Koral
📗Fock, Anna, Väderfenomen
📙Folkesson, Tove, Ölandssången
📕Franzen, Jonathan, Tillrättalägganden
📗Lundberg, Kristian, En liten bok om helvetet
📙Bernhard, Thomas, Gå
📕Lessing, Doris, Gräset sjunger
📗Svetoft, Erik, SPA
📙Mystik och andlighet
📕Strömquist, Liv, Den rödaste rosen slår ut
📗Solnit, Rebecca, Män förklarar saker för mig
📙Kemecsi, Ferenc, Skådespelarens skapande process enligt Stanislavskij-metoden
📕Unnes, Elin, Paris för foodisar
📗Rosenholm, Ann-Christin, Trädgårdsdesign
📙Så renoveras torp & gårdar
Schmitz-Günther, Thomas, Ekologiskt byggande och boende
📕Tecknaruppropet mot kärnvapen och Nato
📗Fosse, Jon, Prosa. 1
📙Enquist, Per Olov, Boken om Blanche och Marie
📕Ullmann, Linn, De oroliga
📗Stanislavskij, Konstantin, En skådespelares arbete med sig själv
📙Winterson, Jeanette, Konst
Längtar redan till nästa år med lånekortet!
Omvårdnad av storstadens spetsiga armbågar
Det är fascinerande tycker jag att man kan bli bättre på nåt så banalt som att laga sina kläder.
En nästan tio år gammal armbåge får leva ännu en höst.
Visdom remix
Samarbete mellan mig (broderi), Tranströmer (dikt) och vad jag gissar är Olles farmor (bildväv).
Det är ett evigt tjat om ramar. Hur de främjar kreativiteten. Och det är väl helt enkelt för att det är sant.
Och det är ett avigt tjat om Tranis. Och det är väl helt enkelt för att han har rätt?
Utbroderat 