Det är sommarnatt på balkongen. Äntligen har den förvandlats till en lummig fristad, efter dagens dallrande värme och vårens karga kyla.
Och jag har nya shorts.
Shorts kan vara svårt. Kännas avklätt och oseriöst. Men med ett fybd från tyglådan och Merchant and Mills mönster The Strides känner jag mig både korrekt och kul. Det är riktigt seriösa doningar, med fickor och veck och hällor och gylf.
Det här hotet om att sommaren som ska sådär varm och evighetslång som 2018 gjorde nåt med min syförmåga. Eller egentligen med min sprättförmåga. Någon sa: “att sy är att sprätta”. Att gilla att sy är egentligen att gilla att klippa trådar, pressa sömmar, nåla – och att behöva ändra. Det vill säga sprätta.
Jag har en “ny” sprätt från 2005 som jag alltid sticker mig på. Min bästa sprätt är den jag stulit från mammas syskrin. Förlåt!
Och jag sprätter vidare. I sommarsol. Med sommarklänningar av tyglådefynd och jeanskjolar i skallen.
Utbroderat 