Fri roll rullar vidare

~ Sally Ståhl ~ Leave a comment

Min improgrupp Fri Roll spelade föreställningar igen i oktober!

Att få utöva improvisationsteater och tänka på gränserna för hur dramatisk den kan bli är mitt viktigaste intresse.

Som av en händelse behövde vi en ny plansch till våra föreställningar och jag fick ynnesten att skapa den.

Vi brukar beskriva det vi gör som LEKFULLT DRAMATISKT. Och jag fick användning av alla porträtt jag fångade på Glyptoteket i Köpenhamn i våras. Möten med jättegamla romare av marmor.

De uttrycker både komedi och tragedi, tycker jag. Som Fri Roll!

Vår lott i livet

~ Sally Ståhl ~ Leave a comment

I augusti firade vi 10 år som kolonisatörer på en odlingslott i Bromma. Mer känd som “Vår lott i livet”.

Det var svårt att förutse hur det skulle vara att dela på en odlingslott med ett gäng vänner. Jag brukar sammanfatta det med att anarkistiska principer om att den som är där får bestämma fungerar. I vårt lilla fall.

Det kändes storslaget att samla alla som under åren hjälpt till att anlägga borgerliga stenpartier, hugga ner häckar, vända på komposter, grilla, slå ihjäl myggor och skörda vitlök.

Vi hade såklart knytis med alldeles för mycket knyt. Också fick jag feeling och tog med ett gäng jublieumsbroscher.

Önskar de har samma rang som Medaljer. Det vill säga: blir någon bjuden på nobelfesten räknar jag med att se en av dessa på kavajslaget.

Det är en framsida av växtfärgad vadmal (svart ris och svarta bönor). Broderier i yllegarn och glaspärlor. Baksidan är stuvbitar av kläde och vadmal.

Hejdå lotten! Ses till våren!

Ut och in

~ Sally Ståhl ~ Leave a comment

När jag tvivlar på mitt sticke vänder jag det ut och in. Njuter av det helt onödiga i att lyckas producera en trevlig avigsida.

På framsidan är det så mycket som ska matcha. Färger. Mönster. Komposition. Slätstickningen avslöjar mistor och dåligt spända maskor. På framsidan står allt på spel. Kommer det funka. Kommer tålamodet räcka. Kommer tröjan passa. Kommer garnet räcka.

På baksidan råder lugnet. Rad efter rad av garn. Spelar ingen roll om det är fint tillsammans. Det är en otrolig insida.

Den röda dörren

~ Sally Ståhl ~ Leave a comment

1.
Vad är egentligen lack. Jag minns en vacker ask, svart botten och guldiga och röda blomster på, som stod i skåpet med CD- kassett- och LP-spelare i mitt barndomshem. Om man lyckades öppna det kärvande och gnisslande locket slog en fruktansvärd, men konstigt nog begärlig, doft emot en.

2.
I Nikko norr om Tokyo tittar vi på tempel efter tempel. Några är lackerade hundratals gånger. Så tjock, blank, tomatröd borde vara ful.

3.
Min stuga har en dörr med näckrosor. Förut syntes den knappt. Nu är den röd.

Målad med: Ljust engelst röd linoljefärg, Ottossons.

Spela en känsla

~ Sally Ståhl ~ Leave a comment

Sedan snart fem år är jag del i ett kärt improsällskap som heter Fri Roll. Vi ses regelbundet för att träna oss i konsten att improvisera dramatiska scener. Det vill säga berätta något tillsammans utan att vet hur det varken börjar eller slutar. Det vill säga hänga i ett svart rum utan fönster öva på att läsa varandras tankar. Låter det kul? Kom på våra föreställningar i oktober! Vi spelar på Teaterverkets scen på västmannagatan och det finns fortfarande biljetter kvar. Läs mer och köp biljett

Och äntligen har vi fått anledning att innovera vår egen mjukvara!

Länge har vi längtat efter ett sätt att spela upp låtar snabbt och enkelt utifrån vilken känsla de förmedlar. Och påväg hem på cykel sa David och jag att är det inte dags för ett Fri Roll hack nu?

Det var det. Nästa dag fanns plötsligt Version 1.

Som allt vi gör förvandlas det till en laginsats. Skåda version…22? Hörs snart på en scen nära dig!

Min magiska ask

~ Sally Ståhl ~ Leave a comment

Veckan efter midsommar tillbringade jag med ett oerhört trevligt och träintresserat gäng på Sätergläntan. Där fick vi under ledning av Jögge Sundqvist tillverka vars en magisk ask. Vi skar och hyvlade och karvade och stämde. Och sista dagen pratade vi om färg. Om att riva färg i olja. Om pigment och deras härkomst. Om skillnaden mellan kokt och rå linolja. Om grönsåpa och linoljesåpa. Lärde mig att billig grönsåpa är den bästa penseltvätten. Lärde mig att kokt linolja funkar nästan i alla sammanhang. Blev oerhört sugen av att måla äggoljetempera på alla väggarna i stugan.

När jag kom hem skar jag färdigt karvsnitten i locket på min magiska smyckesask. Jag ville skapa känslan av diamant! Och nu har jag äntligen målat den!

Själva asken är en mörkt blå nästan svart mix av blandade pigment från en magisk gammal byrå som står i snickarboden där vi har vår stuga. Locket är den nästan svarta blandad med mera blått, lite rött och massa vitt. Dragslån, sprinten som håller locket på plats, är i den röda från mina oljefärger.

Nu är det bara guldet som saknas!

Ser bra ut

~ Sally Ståhl ~ Leave a comment

Min farfar körde ofta ett skämt om att man såg bra ut när man putsat fönsterna. Men min favorit var den om sjömannen som kom till Malmö och frågade en kille i hamnen om do you speak English? Och fick till svar nä jau spikat bara sillatunnor.

Fönsterna fönsterna! Är det slöjd om det är renovering? Vi har iallafall haft några dagar av intensivt lärande. Ni vet när man gör allt för första gången. Mumlar för sig själv ramsan från killen i byggnadsvårdsbutiken; skrapa, tvätta, slipa, olja, grunda, kitta, slutstryk ett och två. Ser en youtubefilm där en flink man med bara nästan lika bra Kristianstadmål som Stig Ståhl hade visar hur man lägger kitt. Jag säger till Olle att det blir en kittstorm men mina skämt kan också behöva skrapas, tvättas, slipas..

Kan tilläggas att nästan hela ramsan genomförts. För två ynka bågar. Men nya stilval spirar. Guldgula.

Nedpackning

~ Sally Ståhl ~ Leave a comment

Varje gång jag varit på träslöjdskurs med fokus på handverktyg läggs stor vikt vid att man måste lära sig att slipa och bryna sina verktyg så att de ska vara vassa. För vasshet är den viktigaste faktorn om man ska lyckas skära i nåt så pass hårt som trä.

Om man har vassa knivar, eller bara många, kan det vara en nackdel att förvara dem i en liten necessär. Både för att man lätt skär sig när man tafsar runt den efter den bästa skedkniven, och för att man vill skydda deras eggar från att skadas mot varandra.

Sagt och gjort. I den berömda tygkistan fanns detta kraftigt bomullstyg, canvas-ish. Viola Gråstens “Casa” med knytband från Odd Molly (rester från en slaktad blus).

En enkel konstruktion med 10 cm djupa och 5 cm breda fack längs ena kanten och tillräckligt med tyg för att vika över och sen rulla ihop och knyta en rosett.

Och när man har öppnat är det bara att välja och vraka. Olle passade på att höra nya kartongfodral till ett par av knivarna, en saknade helt och en hade ett i näver som helt gett upp.

Nu jag man sugen på mera karvsnitt, och kanske en krympburk!

Topografiska planer

~ Sally Ståhl ~ Leave a comment

Är det verkligen semester att konfronteras med alla känslor det innebär att vara nybörjare?

Jag övar mig på skärandets ädla konst på Sätergläntans institut för slöjd och hantverk under ledning av Jögge Sundqvist. Det är en fröjd att slippa morrande maskiner. Och det är assvårt att styra kniven/hyveln/stämjärnet dit jag vill. Mina armar kontorsråttefingrar kräver regelbundna pauser för att inte helt upphöra av stress över att vara så behövda hela tiden.

Det ska bli en magisk ask med hemliga inskriptioner. Jag drömmer om ett skrin med smycken när man är på resa. Favoritörhängena och halsbandet med rosenkvarts. Men först ska det bli en ask. Och sen ska det bli ett lock. Jag lär mig att träslöjd är en perfekt avvägning mellan att låta materialet ta med en på en utflykt och att faktiskt se till att vissa mått är exakta (så att locket passar).

Plötsligt passar det! Och plötsligt ser man hur otympligt allt är. (Ännu). Ytterligare några kilo träspån ska avlägsnas med diverse skarpa objekt. Jag tänker på asken som en topografi. Det är höjder som ska sparas. Dalar som ska karvas ut. Raviner av bös att städa upp. Diamanter att skära fram ur den högblanka björken?

Men först. Vila ögonen på utsikten och huvudet på huvudkudden.

Slöjdcharter

~ Sally Ståhl ~ Leave a comment

Upp och ner genom landskap av kullar och nyslaget hö. Hit och dit med stopp för pizza och läsk.

Nu är vi framme på de kommande dagarnas, och semesterns första destination: Sätergläntan Institutet för slöjd och hantverk. Jag har aldrig varit här förut men sneglar på byggnaderna som deklarerar att de är rum för smide, träslöjd, vävning och textil.

Det är matschema och underbar utsikt.

Imorgon börjar arbetet med magiska askar.