Näckrosdynan – harmoni i grönt

Jag har älskat Claude Monet lika länge som jag varit en (stundtals i smyg) romantiker. Troligen har Lena Andersson och “Linnea i målarens trädgård” (1985) ett finger med i spelet. Och det går inte över!

DSC_0181

För några par år sedan frågade min vän Katta om jag ville hänga med till Paris en maj-helg. Det ville jag. Sen frågade hon om jag eventuellt möjligtvis kunde tänka mig att göra en utflykt till Giverny för att besöka Monets hem och trädgård. Jag blev knäsvag.

DSC_0193

Trädgården var fantastisk. Vi var båda lite tagna av skönheten. Det var även de mc-knuttar som gick före oss varvet runt näckrosdammen.Trädgården består av lager på lager av blomsterprakt och färgöverdåd. Det går inte att bli mätt (jag återvände i sällskap av min familj ett par år senare till exempel).

20150517_121648

Dagen efter kollade vi på Monets megamålningar på L´orangerie-museet och det är något svindlande med det där impressionistiska sättet att måla. Kludd kludd kludd säger Linnéa i boken. Och det är alla färger. Alla! Ill-lila och neongrönt. Gråbeige och beigegrå. Det är magi att det blir föreställande konst över huvud taget. Jag blev otroligt berörd av att befinna mig i de här ovala rummen. Som att frysa ett ögonblick av perfekt gryning.

Snabbspola fram till 2018! Det är dags för en ny ylledyna.

Jag gjorde en skiss i ett jättestort block, med pensel och bläck. Det är tillfredställande att att skissa med härliga tekniker. Jag har annars lätt att fastna i ett en skiss ska vara på ett tunt, prassligt papper med nån kass blyertspenna. Då blir det sällan av att jag skissar. Men jag börjar mer och mer inse att skissandet kan vara en intressant och givande del av skapande-processen. Jag drivs mycket av “jag vill börja NU!” och kanske kan en skiss också svara mot den känslan (ibland).

Skiss av näckrosblad

På en Broderi-aw tog jag de första stapplande stygnen på vad som några månader senare blir en slags Monet-parafras i ull.

DSC06941

Broderiet är gjort i blandade ullgarner från alla håll och kanter. Botten är svart kläde. Näckrosbladen är gjorda i schattersöm, övriga broderier i schattersöm, plattsöm och ett och annat stjälkstygn.

DSC06938

Dynan är kantad med dubbelvikta tygremsor, som en slags tygremsornas kavelfrans.

DSC06943

Baksidan är en stuvbit av ett Morris-tyg som jag hade liggande efter att vi klätt om kökssoffan.

DSC06940

Näckrosdynan passar som av en händelse otroligt bra både i vår soffa och under kinden när man vill ta sig en tupplur och drömma om Giverny.

Två långa hajar två väldiga koltrastar

DSC00628 I samband med utställningen Dela Vantar på Hemslöjden i Skåne unnade jag mig stickboken “Kulturkoftor” av Cecilia Dackenberg. Hela boken är fylld av mönster tätt sammankopplade med utmärkt storytelling till olika kulturpersonligheter vilket jag är mycket svag för. Det gör stickningen som en del av en utklädningslek där jag får vara Siri Derkert, Kurt Cobain eller deltgare i Andréexpeditionen.

Som av en händelse hade jag ett utmärkt garn i gömmorna till mönstret “En diktares ullstrumpor”, ett blå och silverglittrigt sockgarn från Limmo Design.

DSC00630

Strumporna är en tolkning av de strumpor den chilenska diktaren Pablo Neruda hyllar i bland annat följande rader:

Djärva strumpor,
mina fötter blev två fiskar av ylle
två långa hajar
blå som havet, ultramarin,
genomstugna med en tråd av guld,
två väldiga koltrastar
två kanoner,
mina fötter hedrades på detta sätt
av dessa himmelska strumpor.

Visst kan man fila och smörja och måla naglarna för att muntra upp sina fossingar. Men jag kan inte tänka mig något som liknar detta! Koltrastar som flaxar genom skymningen. Hajar som stegar fram i mörka korridorer. Hedrande var ordet.

DSC00629

Mönstret är skrivet för stickor 3,5. Limmos sockgarn är dock i tunnaste laget för den stickstorleken så jag valde största storleken och körde på stickor 2,5 istället. Enda övriga justeringen är att jag gjorde ihoptagningarna vid tårna något flackare än mönstret, med tre varv mellan ihoptagningarna istället för två.

 

Fullampans nya kläder

DSC_0136

Det var en gång en sliten gammal bordslampa. Den kom säkert från ett stort svenskt möbelvaruhus. Dess fot var anonym och dess skärm hade varit käck och röd men blekts av en obönhörlig sol i fler lägenheter än den kunde räkna.

Vad gör man med en sådan lampa? Den är ju ok när den är tänd, för den fyller sin funktion men den är sannerligen ingen fröjd för ögat.

Jag gav mig på ett riktigt klassiskt garngraffitihack och bestämde mig för att ta lit lyxiga garnrester och ge den sorgliga uppenbarelsen en ny kostym.

Färgerna valdes för att skava lite mot varandra. Jag tänkte mycket på personer som broderar på bussäten och klär in hela lyktstolpar i garn. Jag uppskattar folkliga utsmyckningar av det offentliga rummet!

Jag stickade tre delar, på rundsticka med 2*2-resår stickades en tub till lampskärmen, till foten och “benet” slätstickade jag delar som jag monterade genom att sy fast dem runt respektive lamp-del.

Och om slutresultatet kan jag bara skrika och tappa hakan ungefär som deltagarna i den gamla goa gör-om-mig-extremt-mycket-med-skönhetsoperatationer-serien The Swan. Tycker ni att detta kvalar in som en Barbie-makeover i lampornas lysande värld?

DSC_0143

Jag ska bygga nånting stort och vackert/Som jag ska krossa dig med

punk1

Om jag plötsligt skulle ställas inför valet av vilken subkultur jag skulle vilja tillhöra skulle jag eventuellt kasta estet-stilen och indiepopen över bord och hänge mig åt punk.

Bildkälla

Jag har länge suktat efter en jacka med tuff rygg. Och nu när jag jobbar på kontor såg jag min chans att sporta stilen. Invigde den här kavajen på en kreativ workshop på ett departement – vilket är bara nästan så motsägelsefullt som det låter.

punk3

Det är helt enkelt en något för liten kavaj uppsnappad på Beyond Retro dekorerad med yllebroderier och applikationer.

punk2

Som en kollega sammanfattade kavajen – business in the front, party in the back.

punk detalj

Avslutningsmusik: Pascal – Jag vill ju bara

 

 

En riktigt stadig frukost

I höstas annonserade hemslöjden i Skåne utställningen och insamlingen och peppen #delavantar. Det utvecklade sig till en utmärkt plattform för att spana in andra stickares kreationer, väldigt inspirerande!

Jag skrev ut några mönsterark och tog med Anna och färgpennor till Ritorno och så satt vi över en kopp te och ritade vantmönster och tjuvlyssnade på ett okänt killband som blev intervjuade om sina framgångar.

Min första plan var att sticka ett första version av handvantarna, men det mönstret innehåll tre färger eller mer varje varv så det blev för bökigt att sticka. Istället bestämde jag mig för att tänka om och kom att tänka på att jag alltid velat sticka något i genren hönsestrikk. Allt med hönsestrikk tilltalar mig. Funky färger! Skojiga mönster! Slagkraftiga slogans!

Bildkälla
Bildkälla

Något annat jag gillar är en stadig frukost. För ett tag sen skulle jag bjuda Johanna på lyxfrulle och då jag inte kunde bestämma mig för typisk amerikansk diner-frukost eller brittisk pud-frukost blev det både pannkakor och prinskorv.

Och här är mina vantar En stadig frukost – mönstret ligger på hemslöjdens webb

DSC_0037

Förra helgen var jag i Landskrona och besökte vantutställningen – vilket var en väldigt trevlig tilldragelse. Firade med att köpa stickboken Kulturkoftor!

Nu ska vantuställningen vidare till Luleå och de stekta äggen kommer värma mina fingrar lagom och välbehövligt till midsommar säkert!

Handvanten

handvante1

Att sticka tumvantar i mönstret av en hand. Det är sådan idéer som ger mig storhetsvansinne. Har någon någonsin kommit på något så briljant?

På smala stickor 2,5 mm i Tant Koftas färgspel i supermjuk lammull  tog tassarna form. Jag gav upp alla tankar på intarsiastickning och broderade istället naglarna på slutet. De är konstruerade enligt grundmönstret från Hemslöjdens dela-vantar-projekt

Surrealism at it’s best om ni frågar mig.

Själva det överlägset bedrägliga bara fortsatte in i det faktum att jag tappade bort den ena handvanten när jag använde dem för typ tredje gången igår. Ingen i Stockholms stad kommer sova gott förrän den är åter i sin hamn.

handvante 2