Knapparna

Jag har en ärvd knappsamling från min mormor. Den förvaras i en stor plastask av juleskum-typ. Men istället för tomtar är det knappar av olika fason. Jag har haft den här samlingen i minst 15 år tror jag. När en kofta eller skjorta eller byxa behöver kunna stängas går jag dit och rafsar. Det är ör ett ganska härligt ljud när man drar runt. Det är en ganska distinkt doft. Lite instängd och plastig. Vissa knappar ser jag om och om igen och undrar när jag ska få chans att använda. Vissa knappar uppenbarar sig som en perfekt räddande match. Nu ska jag snart sy i 6 metallknappar gjutna som blommor i den här koftan som blev på tok för liten för mig men som istället blev ett perfekt projekt till en nioåring jag känner!