Hur gör man egentligen för att känna peppen inför sin låda med restgarner? De ligger där i lådan och blir fler och fler för varje projekt. De har aldrig blivit matchade tillsammans.
Under det här året när man fått öva sig så oändligt mycket på långsamhetens lov, gräva där man står, längta ihjäl sig med mera med mera kunde jag efter ett tag se på restgarnslådan med visst intresse. Kanske. Kanske att där skulle finnas nåt kul projekt? Nåt kul över huvudtaget?
Jag gick på ett svinjobbigt yogapass. Helt bananas, man gjorde en triljard solhälsningar. Roligt också men överraskande. På avslappningen efteråt kom jag plötsligt på det.
Jag behöver ju en märkesmössa. Nåt rejält! Alltså en riktig jäkla märkesmössa. Jag vet inte om ni vet det men en Gucci-mössa från butiken kostar ca 3 lax. Det är lite saftigt? För något maskinstickat menar jag.
Dagen innan hade jag sett dokumentären om The Pirate Bay. Kanske hade det väckt nån piratsida hos mig.
Som jag ser det är det här definitivt piratkopiering, men den är väldigt effektivt utförd. På en simpel restgarnsmössa har jag tryckt in tre otroliga varumärken. Mössornas svar på head&shoulders?
Blir knappast mer lyxigt än så. Och jag kan dekorera huvudknoppen när jag är AFK.
PS. Det är framsidan som gills. Men vad nöjd man är när man upptäcker att ens flerfärgsstickning är harmonisk även på baksidan. Oväntade livsmål som uppnås. Oväntade träningsresultat.
PS2. Grundmönstret är från min stickbibel signerad Anna Bauer
Utbroderat 