Fullampans nya kläder

DSC_0136

Det var en gång en sliten gammal bordslampa. Den kom säkert från ett stort svenskt möbelvaruhus. Dess fot var anonym och dess skärm hade varit käck och röd men blekts av en obönhörlig sol i fler lägenheter än den kunde räkna.

Vad gör man med en sådan lampa? Den är ju ok när den är tänd, för den fyller sin funktion men den är sannerligen ingen fröjd för ögat.

Jag gav mig på ett riktigt klassiskt garngraffitihack och bestämde mig för att ta lit lyxiga garnrester och ge den sorgliga uppenbarelsen en ny kostym.

Färgerna valdes för att skava lite mot varandra. Jag tänkte mycket på personer som broderar på bussäten och klär in hela lyktstolpar i garn. Jag uppskattar folkliga utsmyckningar av det offentliga rummet!

Jag stickade tre delar, på rundsticka med 2*2-resår stickades en tub till lampskärmen, till foten och “benet” slätstickade jag delar som jag monterade genom att sy fast dem runt respektive lamp-del.

Och om slutresultatet kan jag bara skrika och tappa hakan ungefär som deltagarna i den gamla goa gör-om-mig-extremt-mycket-med-skönhetsoperatationer-serien The Swan. Tycker ni att detta kvalar in som en Barbie-makeover i lampornas lysande värld?

DSC_0143

Jag ska bygga nånting stort och vackert/Som jag ska krossa dig med

punk1

Om jag plötsligt skulle ställas inför valet av vilken subkultur jag skulle vilja tillhöra skulle jag eventuellt kasta estet-stilen och indiepopen över bord och hänge mig åt punk.

Bildkälla

Jag har länge suktat efter en jacka med tuff rygg. Och nu när jag jobbar på kontor såg jag min chans att sporta stilen. Invigde den här kavajen på en kreativ workshop på ett departement – vilket är bara nästan så motsägelsefullt som det låter.

punk3

Det är helt enkelt en något för liten kavaj uppsnappad på Beyond Retro dekorerad med yllebroderier och applikationer.

punk2

Som en kollega sammanfattade kavajen – business in the front, party in the back.

punk detalj

Avslutningsmusik: Pascal – Jag vill ju bara

 

 

En riktigt stadig frukost

I höstas annonserade hemslöjden i Skåne utställningen och insamlingen och peppen #delavantar. Det utvecklade sig till en utmärkt plattform för att spana in andra stickares kreationer, väldigt inspirerande!

Jag skrev ut några mönsterark och tog med Anna och färgpennor till Ritorno och så satt vi över en kopp te och ritade vantmönster och tjuvlyssnade på ett okänt killband som blev intervjuade om sina framgångar.

Min första plan var att sticka ett första version av handvantarna, men det mönstret innehåll tre färger eller mer varje varv så det blev för bökigt att sticka. Istället bestämde jag mig för att tänka om och kom att tänka på att jag alltid velat sticka något i genren hönsestrikk. Allt med hönsestrikk tilltalar mig. Funky färger! Skojiga mönster! Slagkraftiga slogans!

Bildkälla
Bildkälla

Något annat jag gillar är en stadig frukost. För ett tag sen skulle jag bjuda Johanna på lyxfrulle och då jag inte kunde bestämma mig för typisk amerikansk diner-frukost eller brittisk pud-frukost blev det både pannkakor och prinskorv.

Och här är mina vantar En stadig frukost – mönstret ligger på hemslöjdens webb

DSC_0037

Förra helgen var jag i Landskrona och besökte vantutställningen – vilket var en väldigt trevlig tilldragelse. Firade med att köpa stickboken Kulturkoftor!

Nu ska vantuställningen vidare till Luleå och de stekta äggen kommer värma mina fingrar lagom och välbehövligt till midsommar säkert!

Handvanten

handvante1

Att sticka tumvantar i mönstret av en hand. Det är sådan idéer som ger mig storhetsvansinne. Har någon någonsin kommit på något så briljant?

På smala stickor 2,5 mm i Tant Koftas färgspel i supermjuk lammull  tog tassarna form. Jag gav upp alla tankar på intarsiastickning och broderade istället naglarna på slutet. De är konstruerade enligt grundmönstret från Hemslöjdens dela-vantar-projekt

Surrealism at it’s best om ni frågar mig.

Själva det överlägset bedrägliga bara fortsatte in i det faktum att jag tappade bort den ena handvanten när jag använde dem för typ tredje gången igår. Ingen i Stockholms stad kommer sova gott förrän den är åter i sin hamn.

handvante 2

 

 

 

Arty in kepa och kimonokavaj

marimekko 1

Detta är plagget som fick mig att skaffa livets första svarta polo.

Få plagg lyckas kombinera känslan av lekfullhet och stilighet som kimono-kaftan-jackan.

Traditionen bjuder att man får ha vilka mönster man vill vad det verkar. Konstruktionen av diverse fyrkanter och att den sys av ett stumt tyg gör det enkelt att göra sin egen variant, samtidigt som den uttrycker en viss stringens.

Vintage kimono
Haori-jacka

Jag utgick från Karin Konstgrepps pedagogiska och otroligt pragmatiska beskrivning “DIY: Sy en kaftan” men kortade mönstret något.

I min tyglåda låg ett tryckt tyg från Marinmekko som jag fått i födelsedagspresent förra sommaren och tryckte (no pun etc). Bra present för övrigt!

Resultatet passar bra till jeans!

marimekko 2

Att handsy kanterna med enkla förstygn lyfter det mesta tycker jag. Använder knappnålhålstråd som är ganska mycket tjockare än sytråd.

marimekko 4

Tjockast garn vinner

rosa bomber 2

Det är verkligen bekvämt att vara normalt “vuxen” i dagens samhälle. Nästan alla platser är designade för att jag enkelt ska kunna ta mig fram och interagera med min omvärld på ett behagligt vis. Ett fåtal tillfällen finns för mig att i själva kroppen påminnas om att det som är normalt och enkelt för mig inte är det för alla. Till exempel om man är en pyssling så är man hänvisad till tändstickor som brasved och dito askar som säng. Jag är inte säker på att jag hade uppskattat den vardagen i praktiken, men i fantasin är det väldigt mysigt.

Det finns en slags trend i att sticka med superstora stickor i skittjockt garn just nu. Jag tycker att uttrycket kommunicerar dels en känsla av att det är handgjort på ett lite knäppt och knasigt sätt, samtidigt som man definitivt får känslan av tempo när man tänker på hur rasande kvickt det måste gå att sticka med de där enorma stickorna.

Sticka som en Pyssling

Jag föll hur som helst för trenden och lade upp en Cable Bomber i chockrosa garn från Wool & the Gang.

Det var gosigt att hålla på med de fluffiga nystanen, och jag var tacksam över att man hoppat över romantiseringen kring jumperstickor och istället levererade med funktionella rundstickor! Tyvärr är det underförstådda löftet om att stora stickor = supersnabb stickning lite avtändande på min sticklust, och det är svårt att få tempo i stickningen när ens händer måste kämpa lite grann för varje maska. Dock var det skoj att få bekanta sig med flät-teknik för första gången! Det gav definitivt mersmak.

rosa bomber 3

Med det sagt känner jag mig mycket cool i min kofta, särskilt med t-shirt från Nattskiftet inunder. Nu spanar jag efter en tillräckligt rymlig vinterjacka som kan rymma detta garnmonster (som iofs gör att jag aldrig mer kommer frysa, så kanske ska skippa jackan).

 

rosa bomber 1

Sammanfattning:

Pyssling-feeling: 5 av 5

Coolhetsfaktor: 5 av 5

Kul stickningsfaktor: 3 av 5

Alla vännerna från Facebook-chatten

Det måste klargöras att allt som publiceras här inte kommer leva upp till de krispiga nyheternas behag.

Facebook-kudden har nåt år på nacken och är inte bara ett broderi med figurer från en populär chat-tjänst utan även mitt första försök på kavelfrans. Jag älskar chatt och jag älskar kavelfrans.

Dekalerna i facebookchatten är töntiga små figurer, ofta med starka känslor, som man kan använda för att slippa komma på en ny synonym till “det blir asgrymt” eller “helvete”.

Det är ju inte direkt ett nytt inslag med uttrycksfulla gubbar varken i konsthistorien eller i den textila.

Här är till exempel ett (antagligen) galet lejon som först sågs på en flamskväv och som den kompetenta brodösen Elin Jantze placerade i en väldigt fet borg. Läs mer på mednalochtrad.blogspot.se

Och om någon mot förmodan undrar vad som är fett med kavelfrans så kolla bara på vanten här nedan, från 365slojd.se. Den som vill lära sig bör genast starta den här filmen: Youtubes bästa film om kavelfrans

Och här är således kudden:

DSC_0025

Jag har använt yllegarn, och en snutt silvergarn och sytt schattersöm, klyvsöm, franska knutar, stjälksöm mm. Botten är blått kläde och baksidan är i svart sammet. Fransen är gjord i samma garner som använts i broderiet. Jag klippte upp den och ångade den efter att jag monterat kudden.

 

Här är den brudjackan

DSCF9813

Jag visste att jag skulle gifta mig och bara det var ju anledning till både pepp och pirr i alla kognitiva och sensitiva förmågor!

Alla som hört talas om konceptet bröllop vet att man brukar ha kläder på sig. Det tänkte jag också ha.

Men jag visste att jag absolut inte ville ha en vit brudstass. Det kändes fånigt att göra anspråk på nån sorts oskuld. Och sen har jag dokumenterade problem med uniform klädsel. Kalla det “punk”. Kalla det “motvalls”.

Jag ville vara cool.

Alltså helst jättecool.

Men också romantisk.

Och jag ville gärna ha nån fet slöjd involverad. Nåt häpnadsväckande.

Men gärna lite modernt också för jag är ju ingen dalkulla (utan en gåsa-tös från Skånes catwalks)

Jag hittade en SÅ PASS LJUV 40-tals klänning i ljusblå spets med ljusrosa underklänning för ett väldigt överkomligt pris på en Facebookgrupp för vänner av vintage. Tror ni den satt som en smäck? Det gjorde den. Det enda som behövdes göra var att byta ut några smutsiga klädda knappar mot glammiga pärlemorknappar värdiga en sjöjungfru. Men det var defintivt inte tillräckligt med slöjd.

Jag skrev till Floda hemslöjd för tips och insåg samtidigt att en klassisk påsömtröja är det egentligen inte tal om.

Jag konsulterade Jenny Hellströms mönsterbok “Sy! Från Hood till skjortklänning” och fann den rara jackan Fleur med sin imponerande krage.

Jag tänkte på min gamla idol David Bowie och hoppades på att han skulle skicka sin stil-välsignelse.

Sen drog jag igång.

Jag köpte några meter off white ylletyg i Korps stånd på Sy-festivalen i Älsvjömässan. Jag fyndade jag dessutom ett gäng härvor broderigarn i ganska konstiga varianter på kanariegul, apelsinskalsorange och skrikrosa. Det kändes bra.

DSC_0005

Jag skissade på kompositionen för broderierna. Jag ville ha några klassiska påsöm-iga blomfigurer. Jag ville gärna få med hjärtan. Jag hoppades på att klämma in ett fredsmärke.

 

På syfestivalen, på internet och i “Yllebroderier – berättande folkkonst från Norden” gjorde jag närstudier av blommor, blad och deras stygn.

DSC_0013När jag var nöjd med kompositionen ritade jag ut mönstret på jackans delar och stack ner handen i garnlådan för att hitta några feta färger.

Efter detta följde ett tämligen hetsigt men lågintensivt arbete på det sätt som broderi är. Jag var bänkad i soffan i princip varje kväll och harvade av olika tv-shower, serier och podcasts som sällskap till stygnen. Och det var roligt hela tiden!

Plötsligt var det klart!

dav

Jag sydde ihop jackan på maskin och knatade ner från kontoret till Sidencarlson på Drottninggatan för att köpa ljusrosa siden att fodra kalaset med. Istället för att göra kragen i dubbelt ylletyg fodrade jag även den med sidentyget. Jag skaffade ett par glittriga hyskor och hakar på Mattssons Band på Kungsgatan. Jag handsydde förstygn längs med alla kanter på jackan för att de skulle ligga riktigt snyggt.

 

Sen gjorde jackan sin thing. Det var fint att ha ett plagg som kunde hjälpa till att hålla ihop det fladdrande hjärtat uppför altargången.

DSCF9765

Och imponeringsfaktorn var helt klart tillfredställande.

Och nu: Närbilder!!!!

DSC_0017

DSC_0014

DSC_0021

 

Min enda sammanfattning på detta är att det var askul att göra sitt största broderiprojekt nånsin. Gör det!

 

Fotocredd till Erik Grenestam, Johannes Ahlström och Emma Håkansson