Jag har en ärvd knappsamling från min mormor. Den förvaras i en stor plastask av juleskum-typ. Men istället för tomtar är det knappar av olika fason. Jag har haft den här samlingen i minst 15 år tror jag. När en kofta eller skjorta eller byxa behöver kunna stängas går jag dit och rafsar. Det är ör ett ganska härligt ljud när man drar runt. Det är en ganska distinkt doft. Lite instängd och plastig. Vissa knappar ser jag om och om igen och undrar när jag ska få chans att använda. Vissa knappar uppenbarar sig som en perfekt räddande match. Nu ska jag snart sy i 6 metallknappar gjutna som blommor i den här koftan som blev på tok för liten för mig men som istället blev ett perfekt projekt till en nioåring jag känner!
Category: Sömnad
Fransar vidare
Ibland är det bara en frans som saknas.
Den väldigt brittiska kjolen hade blivit en jacka. Men ändå var det nåt som gjorde att jag aldrig tog den på mig.
Såklart var den beige omständigheten en försvårande faktor. Beige har aldrig varit min färg.
Som vanligt drömde jag om cowboys. Det är en utskälld och många gånger urvattnad estetik. Men den är svår att motstå. Och den förordar fransar.
Sagt och gjort. Som fransallabim.
Maräng grädde maräng
Sedan jag gav mig i kast med historiska kläder för ett par år sedan (jag sydde en medeltidsoutfit till semestern på Medeltidsveckan 2918) har jag en helt kärlek till att handsy .
Jag som alltid frynt lite på den mentala näsan åt den tråkiga medeltiden blev hooked. Trodde inte att det tålamodet var för mig. Men att handsy gjorde att jag hann ändra mig innan jag behövde sprätta. Att jag kunde sy även utan min dundrande symaskin.
I gruppen historiska kläder på Facebook såg jag HANDSYDD SMOCK.
Jag har aldrig sett nåt snyggare. Det är fluff! Men det är också lite rustikt. Det är romantiskt. Men det har också potential. Fräsighetspotential.
Det är något med mängden oregelbundna veck som bryter den styva bomullsväven. Det är något med att känna sig lite som en riddare och lite som en catwalkprinsessa.
Rastade klänningen på nyår. Gjorde som i Köpenhamn och kombinerade med sportbyxa och jordgubbstrumpa.
Jag följde Katafalks beskrivning . Mätte “ganska noga med linjal” en prickrad och ritade prickar med blyerts. Varje smockrad på livet är 3 eller 5 rader. Efter den första linjalduttade så prickade jag på fri hand, och sydde sedan alla stygnen med vaxad lintråd.
För att veta hur många procent tyget skulle krympa av smocken gjorde jag en provbit med samma smockmönster (avstånd mellan prickar) så att jag kunde kalkylera mitt mönster.
Lappat kort ligger
Till sist blev livets första lapptäcke klart. Vissa slöjdprojekt ligger till sig i månader. I år. Ibland gör det inget, de seglar iväg från den mentala kartan och ut i evigheten. Andra ligger som betongsuggor och det känns som att all eventuell kreativitet ligger tryckt på andra sidan. Onåbar.
Det var bara att greppa sashikotråden och skrida till verket med de sista stygnen. Mot slutet var allt så fruktansvärt snett att jag helt sonika klippte av en bit för att undvika generalspader.
Tack till Gullög för elefanterna, Johanna för det blommiga lakanet, Japan för stjärnbilderna, Olle för de gamla byxorna, medeltida projekten för baksidan, samlargenen för resten.
Det är större än min teve och det är det viktigaste.
Det är mest sytt på maskin, och sen “qviltat” med sashikotråd och förstygn.
Ses!
Den eviga drömmen om kapselgarderoben
Det är trendigt att ha en kapsel-garderob. Några få och älskade plagg som passar jämt. Det går i linje med minimalistiska ideal och planetens behov av drastiskt minskad shopping. Idealet med kapselgarderob passar verkligen inte för mig, som snarare försöker bygga en garderob baserat på knas-plaggen. Så därför är det egentligen underligt att jag föll för Merchant & Mills mönsterbok “The Workbook”. Den innehåller bas-mönster för bas-kläder i rejäla, men naturligtvis helt underbara tyger. Och det är en utmaning att inte falla pladask.
Det är väldigt rena linjer, knappt ens en krage. Jag upplever det som ännu enklare än t ex Nygårdsanna. Såklart man vill leva i idén om att tillbringa året under lager av Merchant & Mills. Helst sydda i bohemiska lyxtyger – supermjuk kashmir, frasigt siden, rejält ylle, krispigt och snyggskrynkligt bomull, smickarande viskos. Egentligen behöver man bara skrolla i Merchant & Mills tygavdelning för att bilda sig en uppfattning.
Jag har sytt tre plagg från boken.
Fladdriga brallan – The Strides
Jag börjar med min favorit. Byxorna “The Strides” är sydda i ett alldeles för billigt linnetyg från Ikea, fickorna från en stuvbit från en kimono jag anskaffade i Los Angeles 2014 men kortade av.
De har en imponerande vidd, sitter högt och då jag även gjort dem på gränsen till för långa känner man sig som en käck och modärn byxpionjär från för längesen.
Det var jättekul att sy ett så pass avancerat plagg som byxor med fickor och gylf ändå är.
Om jag skulle sy dem igen tror att jag skulle göra dem lite mindre på alla håll. Byxorna är det av de tre plaggen som jag använt mest.
Midjekorta omlottblusen – Heron Top
Blusen “Heron Top” är sydd i en gammal älskad köksgardin med krasse-mönster. Det är uppenbart att fler i min familj har haft drömmar om Monets trädgård.
Jag tycker att den blev väldigt stilig med allt rynk fram, men tyvärr är mönstret alldeles för kort i midjan för att passa min kroppsform . Jag gav således bort den till min syster Lovisa som föga förvånande bär den med klass och stil.
Stadiga linnet – Bantam Vest
Jag köpte ett helt sinnessjukt sidentyg på Medeltida jul-marknaden i Visby i vintras. Det är en reproduktion av nåt flådigt tyg som eventuellt är tapet eller liknande i något svingammalt tyskt slott. Jag köpte det sista på rullen och fick ett bra pris.
Av tyget sydde jag något så otidsenligt som en partytopp.
Mönstret är väldigt rejält, särskilt med detaljen att man syr in sömsmånen så den blir osynlig (verkar heta nåt med franska sömmar på engelska). Om jag syr ytterligare linnen enligt denna modell kommer jag nog välja ett mer följsamt tyg med mera fall – nu kompenserar de fladdriga brallorna på bilden ovan för det historiska sidenets totala prålighet.
Kapsel schmapsel
Sammanfattningsvis misslyckades jag med att göra plagg som matchar med varandra och således har jag fortfarande inte någon minimalistisk garderob. Men det var inte desto mindre kul att sy de här plaggen!
Arty in kepa och kimonokavaj
Detta är plagget som fick mig att skaffa livets första svarta polo.
Få plagg lyckas kombinera känslan av lekfullhet och stilighet som kimono-kaftan-jackan.
Traditionen bjuder att man får ha vilka mönster man vill vad det verkar. Konstruktionen av diverse fyrkanter och att den sys av ett stumt tyg gör det enkelt att göra sin egen variant, samtidigt som den uttrycker en viss stringens.
Jag utgick från Karin Konstgrepps pedagogiska och otroligt pragmatiska beskrivning “DIY: Sy en kaftan” men kortade mönstret något.
I min tyglåda låg ett tryckt tyg från Marinmekko som jag fått i födelsedagspresent förra sommaren och tryckte (no pun etc). Bra present för övrigt!
Resultatet passar bra till jeans!
Att handsy kanterna med enkla förstygn lyfter det mesta tycker jag. Använder knappnålhålstråd som är ganska mycket tjockare än sytråd.
Utbroderat 