Det har varit jullov. Det har varit långt och klassiskt i den bemärkelsen att jag har hunnit bli uttråkad, kollat i frysen och plockat upp lite gamla stycken av trä.
Ett blev, eller håller fortfarande på att bli, en sked att sleva salt med. Några tvättklämmor i gammal stil har också jag också fått fason på. Men det som var nytt var en bandgrind.
Vävning må vara den äldsta av textila tekniker, och går att genomföra hur enkelt som helst. Men i mitt huvud har det alltid varit förenat med otroligt storslagna projekt.
Vävar ska Sättas Upp. De samlar troligen damm och kanske dåligt samvete i olika källare. Det som kommer ur den är oändligt breda juldukar och andra släktklenoder med eviga värden. Oavsett den tekniska nivån så är det lätt att känna prestationsångesten redan här.
Så läste jag Kerstin Neumüllers beskrivning av hur man täljer en enkel bandgrind och väver sig ett litet band i tidningen Hemslöjd. Sagt och gjort.
Hittade en riktigt torr, gammal skiva en i trä-lådan. Gick loss med kniv och det minsta borret. Ska inte säga att det var jättelätt för det var ganska svårt att få det jämt och att ta bort lagom lite material åt gången. Jag oroade mig en del för att tänderna skulle bli för smala och gå av. Kände mig för en gångs skull räddad av sandpappret!
Det var helt omöjligt för min väv-novisa hjärna att göra sig en bild av hur färgvalen på varp och inslag skulle bli. Stack ner en hand i garnlådan och upp kom lite rosa, rött, gult orange och blått. Landade i en slumpartat femtiotalstapet?
Nu finns det iallafall ett kit! Och chans på fler svajiga band, för det var även kul!
Vad ska då detta bli? Presentsnöre? Nyckelband som räcker ner till knäna? Vad mer kan man väva på en bandgrind?
Utbroderat 